KONSERTEN: Gott om publik och lyckat val av repertoar - Hanna Kronqvist klarade eldprovet vid sin första vårkonsert med Flora och BD
Mikaelskyrkan var välfylld när Florakören och Brahe Djäknar gav sin första vårkonsert tillsammans med den nya dirigenten Hanna Kronqvist.
Under rubriken ”A Place of Spring(s)” framförde körerna en diger uppsättning av sånger som på ett eller annat sätt handlade om en bättre värld.
Valet att skapa konsertrepertoaren runt ett helhetstema var lyckat.
Klassiska finländska körverk blandades med nyare stycken från nära och fjärran, men trots bredden i stil och språk kändes helheten både meningsfull och sammanhängande. Estetiskt fortsatte man på samma linje som under Ulf Långbackas tid med många folkmusikinspirerade nummer samt täta men inte alltför främmande harmoniska vävnader.
Körerna inledde stillsamt och vackert med den unga amerikanska kompositören Caroline Shaws "And the swallow", ett stycke som fått sin inspiration från flyktingkrisen i Syrien. Efter Jaakko Mäntyjärvis folkmusikinspirerade "Väinämöinen uneksii lentävästä veneestään" framförde Brahe Djäknar och Florakören turvis två kortare egna helheter för att sedan avsluta konserten med två gemensamma nummer.
Lösningen gjorde att det gick en del tid åt förflyttningar – sammanlagt stod över 80 sångare på scenen – men möjliggjorde samtidigt en intressant dialog körerna emellan.
Så kunde till exempel Brahe Djäknars starka tolkning av den unga svenska kompositören Emil Fredbergs "Close to home", till text från Eleanor Roosevelts tal om FN:s deklaration för mänskliga rättigheter, besvaras av Florakörens stiliga version av Mia Makaroffs jojkinspirerade "Spes" där texten var en blandning av latinsk bön och en samisk dikt.
Likaledes gav lösningen utrymme för lekfull uppvisning av körinstrumentens ytterligheter: där Florakörens sopraner briljerade med breda harmonier på allt högre frekvenser i Timothy C. Takachs "And I saw" kunde Brahe Djäknar kontra med djupa klanger i Leevi Madetojas "De profundis".
Konstnärligt hade man valt att ställa ribban rätt högt: programmet på 1,5 timme var av det längre slaget, och med täta harmonier, rytmiska finesser och främmande språk krävs det både flitigt arbete och motivation för att helheten ska sitta.
Emellanåt verkade Mikaelskyrkans akustik störa till det för koristerna – man kan fråga sig hur väl Mikaelskyrkan egentligen fungerar för en så stor ensemble som studentkörerna tillsammans nu var – och till exempel i Ulf Långbackas "Floden" och Toivo Kuulas "Auringon noustessa" blev intonationen ställvis lidande.
Men visst har Hanna Kronqvist lyckats motivera sina korister.
Redan mängden sångare vittnar om ett stort intresse för körsång vid Akademin, och trots ”fjärilar i magen”, som hon talade om i sina inledande ord för publiken, dirigerade Kronqvist säkert och tydligt.
Bäst lyckades samarbetet där koristerna kunde lämna bort notmappen.
I Kronqvists styrning blev Florakörens tolkning av den bulgariska folkvisan "Kaval Sviri" både folkligt frän, harmoniskt träffsäker och intensivt närvarande. Det följande numret, den ukrainska kompositören Lesia Dychkos kyrkomusikinspirerade "Sviatyj Boszhe", hörde likaså till konsertens höjdpunkter, med berörande vackert solo av Sofia Liljeström.
Bland lyckade solistinslag bör även nämnas Frank Bergers stiliga "De profundis"-solo som belönades med spontana applåder från publiken.
Körerna kommer att åka på en gemensam turné i slutet av sommaren och agerar då ”ambassadörer för vår egen sångtradition”, som Kronqvist skrev i programbladet. Europa kommer att få se ett gäng engagerade studenter med en kunnig och mångsidig dirigent som tillsammans vill förmedla ett starkt budskap.