Konsert: Nordic Requiem

Nordic Requiem

Ensemble Vida

Dirigent:Dominik Vogt

Solister Jarno Tuominen, bas, Johanna Koiranen, sopran, Elisa Pelkonen, orgel.

Söderman, Hambræus, Leifs, Segerstråle, Pärt, Kuula, Bach, gregorianik.

Betel-kyrkan 19.11.

Termen ”Requiem”, som är ackusativ av ”Requies”, används i de flesta europeiska språk som ett substantiv (neutrum: Ein deutsches Requiem) i betydelsen ”mässa för de(n) döda” (missa pro defunctis). Ensemble Vidas minikonsert på söndagen i Betel-kyrkan hade formen av en rekviemmässa med nordisk vokalmusik, gregoriansk sång och orgelmusik av Bach. Väl menat men lite rörigt.

Idén att binda samman Levi Madetojas ”De profundis” med gregorianskt introitus ”Requiem æternam” fungerade bra medan citaten ur August Södermans ”Andliga sånger” kändes lite vilsekomna liksom Arvo Pärts lakoniskt korta ”Agnus Dei”.

Vida kallar sig ”ensemble”, inte kör och klangen är kammarmusikaliskt genomskinlig och ungdomlig och därmed inte helt lämpad för romantisk körmusik. Madetojas ”De profundis” med dynamiska solisten Jarno Tuominen, Södermans korta ”Kyrie” med darriga Johanna Koiranen samt Toivo Kuulas omtyckta ”Rukous” tolkades korrekt men utan den bredd i klangen stilen kunde behöva.

Enligt min uppfattning borde Vida koncentera sig på tidig musik, renässans och barock, samt ny musik. De bästa tolkningarna på söndagens konsert var framför allt Bengt Hambræus ”Motetum archangeli Michaelis” där orgeln i Elisa Pelkonens händer och fötter visade överraskande dynamiska resurser, samt den känsligt lyriska, nästan minimalistiska textförtoningen med rubriken ”Requiem” av islänningen Jón Leifs. Lägg ännu till Martin Segerstråles likaså lågmälda sympatiska harmonier i ”Pie Jesu” och man kan ana hur Vidas repertoar kunde se ut.

De liturgiska texterna har ju ingen upphovsman och de flesta vet väl att texten till Toivo Kuulas ”Rukous” är skriven av Eino Leino, men visst vore det korrekt att presentera textförfattarna i synnerhet till den känsliga texten i Jón Leifs ”Requiem”.

Folke Forsman