Kommunen har ansvar för ”mambot”
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Det är många reformer och förändringar som just nu påverkar skärgården.
Det nya välfärdsområdet, ny bygglagstiftning, fastighetsskattereformen samt en lång rad andra fenomen som beror på sådant som händer i världen omkring oss.
Därför håller jag med om att frågan som Tom Simola ställde i slutet av juni ”Vem har ansvar för skärgårdens framtid?” är högst aktuell (ÅU 30.6).
Att Simola ytterligare efterlyser ”mera mambo i samhällsdebatten, i planläggningen och beslutsfattandet” (ÅU 4.8) är precis rätt.
Det behövs analys, prioritering och en enighet om det som är viktigt för skärgården. Vi behöver ha mer fokuserad verkstad för att nå resultat.
Multilokalitet i fråga om både boende och jobb är trender vars positiva effekter för skärgården behöver tas till vara. Timo Ketonen skrev förtjänstfullt i juli om att distansarbete och coworking är en möjlighet för skärgården (ÅU 16.7.)
Viktigt är att notera att trots att arbetet kan ske på distans är hen som utför arbetet en individ som behöver andra omkring sig och ett utbud av tjänster för att kunna jobba kreativt och för att trivas och fortsätta med distansjobbet.
Det här betyder att förutom attraktiva boendemöjligheter behöver platserna, tjänsterna och atmosfären ligga i fokus för att det ska skapas distansarbetsplatser i en skala som har betydelse för skärgårdens utveckling.
Lyckligtvis har vi redan knutpunkter i skärgården där förbindelserna är tillräckliga (kunde på många håll naturligtvis vara bättre!) och där det sociala umgänget också utanför arbetstiden betyder något mer avancerat än telepati med en trollslända.
Vi har alltså redan ställen där det finns grogrund för puls – året om.
Men för att den här pulsen ska kunna slå hårdare och jämnare behövs människor. Inflyttning är en mätare som används för bedömning av en orts livskraft.
Men för livskraften är också multilokalt boende värdefullt. En livskraftig kommun tar också sina periodvisa invånare i beaktande.
Deltidsboende och distansjobbare medför puls, synlighet och intresse för orten, besök mm. Och naturligtvis olika direkta och indirekta inkomster för kommunen.
Speciellt viktiga är de mindre och större investeringarna som leder till att invånare och deltidsboende slänger ett stadigare ankare på orten.
Förenklat sett genererar investeringar ett behov av tjänster, som genererar arbetsplatser, som genererar behov av boende och som leder till både stadigvarande inflyttning och multilokalt boende.
Eftersom kommunens ekonomiska muskler kommer att krympa, kommer de privata investeringarnas betydelse för skärgårdens utveckling att bli större i proportion.
Men vad gör en plats intressant för en investering?
Åtminstone följande pusselbitar som behöver falla rätt: platsen, fungerande infra och förbindelser, tillräckligt med användare, tillräckligt med arbetskraft, skäliga kostnader och det som ofta glöms bort att nämnas: mod och förutsägbarhet i beslutsfattandet.
Och det är här som vi på kommunen, både beslutsfattare och tjänsteinnehavare, kommer in i bilden.
Det är på vårt ansvar att kommunicera att just vårt område, vår plats, har förutsättningarna och är värd investeringen. Vi behöver visa att vi både vill och kan.
Det innebär att kommunen fortsättningsvis bör inneha en stark kompetens inom samhällsutveckling och en god kommunikationsförmåga.
Vi behöver känna till spelplanen och -reglerna och föra en aktiv dialog med medspelarna så att vi tillsammans når över mållinjen på ett smidigt sätt.
Förutom den lagstadgade uppgiften som utbildningsanordnare blir alltså kommunens uppgift ”som planläggare och lobbyist”, så som Simola uttryckte det, allt viktigare.
Utvecklandet och intressebevakningen görs på många olika plan, men avstamp tas utgående från den sakkunskap som kommunen, dess beslutsfattare och arbetstagare besitter.
Kunskap om området, dess särdrag och styrkor.
Stark kompetens behövs för att lägga korten rätt. Jag vågar påstå att kommunen har och behöver ha ett stort - om inte det största - ansvaret för skärgårdens framtid – och framgång.
Heidi Saaristo-Levin planläggningschef, Pargas stad