Kommunekonomin hotar att ytterligare försvagas
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Så här inför kommunalvalet är detall anledningatt fundera på hur det om några år kan se ut på vårabostadsorter.
Partiernaoch kandidaternatävlarom att berätta vad de skulle satsa mer pengar på och vilkaförhållanden somi synnerhetmåste förbättras.Var och en som vill bli kommunal beslutsfattare borde samtidigtställas införden centralafrågan:hur kan det ekonomiska underlaget stärkas?
Alltför liten uppmärksamhet ägnas nämligen det faktum att det kommer att finnas ytterst lite av gemensamma resurser att dela ut.
Den lättaste delen av politiken är att dela ut pengar till goda ändamål.Desto viktigare skulle det vara attinse att den gemensamma potten måste fås att växa på ett hållbart sätt, innanmeradelas ut ur den.
Kommunekonomins nuläge och framtidsutsikter ärskrämmande.Coronakrisen har än mer fördjupat underskottet i den offentliga ekonomin.Coronastöden innebaratt kommunerna tillfälligt fick konstgjord andning men efter stödenstår de införett brant fall.Detta faktum kan ingen ansvarstagande beslutsfattare negligera.
I Marins regeringsprogram är det nog tal om en ekonomi i balans och stärkt sysselsättningmen medlen har under hela mandatperioden uteblivit.
Man har ständigt skjutit de oundgängliga beslutenframför sig.I sin halvtidsöversyn överskred regeringen utgiftsramen för hela återstoden av mandatperiodenoch beslutade om nya miljardlånutöver de gamla.Samtidigt lämnade regeringen de stora frågorna åt kommande regeringar att lösaoch räkningarna åt kommande generationer att betala.
Genast i början av mandatperioden ökade regeringen utgifterna,till stor del permanent.Kommunerna har fått utökade uppgifterutan tillräckligt finansieringsunderlag.
De beslut,till exempelomförlängd läroplikt och vårdardimensionering,som Marins regering har fattat kommer attkräva kännbara ekonomiska satsningar och när den tillfälliga finansieringen upphörtvingas kommunerna gräva efter tilläggsfinansiering i egen ficka.
Om regeringens förslag till vård- och landskapsstruktur blir verklighet kommer det kommunekonomiska läget att ytterligare förvärras.Den modell som regeringen driver innebär att kommunerna berövas sina intäkter och sin investeringsförmågaoch att kommuninvånarna förlorar sina möjligheter att välja och påverka.
Men skulderna blir kvar.Regeringens förslagharberäknatsmedföra att utgifterna för social- och hälsovård under denärmastetio årenstigermed över tre miljarder, utan att tjänsternaför den skull blirvare sig mer tillgängliga eller bättre.I regeringens förslag ingår dessutom en helt ny förvaltningsnivå med beskattningsrätt.Den är varken nödvändig eller ändamålsenlig.
Riksdagen beslutar om de utgiftsökningar som regeringen driver men förändringarnainverkar direkt på kommunnivån.Därför är det viktigt att tala om detta också i samband med kommunalvalet.Hållbarhetsunderskottet,dedemografiska förändringarnaoch projekten som regeringen driver innebär att många kommuner obönhörligen står inför nedskärningar.
Om social- och hälsovårdstjänsterna överförs till landskapsnivå kan det i värsta fall betyda att nedskärningarna måste inriktas på det mest centralaåterståendeelementeti kommunens budget:skolan.
Besluten om de tjänster som står oss finländare allra närmastfattasikommunerna.Det är av första rangens betydelse att kommunerna har förutsättningar att skapa livskraft och möjliggöra en smidig och god vardag för sina invånare.Särskilt viktigt är det attmöjliggöraförutsättningar för välfärd också för kommande generationer.
Just nu behöver vi en väg ut ur krisen och en fast grund för framtiden.