Kommunala plus och minus
Under den gångna veckan har man kunnat läsa att Salo stad får 10 miljoner euro mindre än beräknat i skatteintäkter. Även i Pargas stad visar prognosen att staden kommer att göra ett underskott på 3,5 miljoner euro. Den kommunala ekonomin är oberäknelig och svår att förstå. I landets kommuner är det inte många som känner till mekanismerna inom kommunernas ekonomi.
Trots att man är proffs på redovisning och företagsekonomi, är detta ingen garanti för att man känner till processerna inom kommunernas ekonomi. Att jämföra en kommuns ekonomi med ett företags intjäningslogik är inte möjligt, trots att man ofta ser dylika försök. Redan grunduppgiften är olika. Ett företag ska göra maximal vinst, medan en kommun ska ha inkomsterna och utgifterna i balans. Dessutom är beslutsfattandet inom det kommunala inte rationellt, oftast är det snarast impulsivt och instinktivt.
Av kommunernas årliga utgifter på cirka 44 miljarder euro, täcks över hälften med skatter, en fjärdedel med avgifter och försäljningsinkomster och knappt en femtedel med statsandelar. Statsbudgeten för Finland är drygt 55 miljarder euro. Dessa siffror visar klart såväl betydelse som omfattning av kommunsektorn i vårt land. De komplexa kommunala ekonomimekanismerna kräver också mycket av de kommunala beslutsfattarna och medierna som rapporterar om kommunernas ekonomi, det går oftare fel än rätt i dessa sammanhang.
I kommunerna är budgetarbetet för år 2019 i full gång. Kommunerna ska i samband med budgeten också göra en ekonomiplan för åren 2020 och 2021. Att göra en exakt och pålitlig budget, är nästan en omöjlig uppgift. Ska man vara säker på att kommunen visar ett positivt resultat, krävs det att man använder vissa säkerhetsmarginaler i budgetprocessen.
Osäkerhetsmomenten är många då en kommun gör upp budgeten. Redan det faktum att när budgeten för år 2019 uppgörs hösten 2018, ska man kunna uppskatta beloppet för den kommunala inkomstskatten, som slutligen fastställs sista oktober år 2020. Det här betyder att kommunerna får exakta uppgifter om skatteintäkterna cirka två år efter att budgetramarna har fastställts. Utöver att tidsramen är en omöjlig ekvation, uppstår stora skillnader i kommunernas inkomster också av att staten varje år går in och justerar olika avdrag.
Ändringarna som staten gör i olika avdrag medför att skattemyndigheterna justerar sina koefficienter, som igen inverkar på de skatteintäkter kommunerna råkar få utbetala just ett visst kalenderår. Utöver inkomstskatter erhåller kommunerna samfundsskatt och fastighetsskatt. Den kommunala inkomstskatten utgör cirka 84 procent av kommunernas skatteinkomster medan samfundsskatten och fastighetsskatten står för cirka 8 procent var. Det här visar hur viktig inkomstskatten är för kommunerna.
Den andra viktiga komponenten i kommunernas inkomster är statsandelar. Statsandelssystemets syfte är att trygga en jämn tillgång på den offentliga servicen i hela landet. Invånarna ska få basservice på en viss nivå oberoende av i vilken kommun man bor. Genom systemet utjämnas skillnader i kostnaderna för kommunal service och skillnader i kommunernas inkomstbas. Staten gör årligen ändringar också i statsandelssystemet, vilket varje gång får konsekvenser för enskilda kommuner.
De kommunala inkomsterna är tämligen omöjliga att uppskatta, men enligt lagen ska det göras. Däremot kan kommunerna i viss mån styra sina utgifter, men nästan 85 procent av en kommuns kostnader styrs automatiskt till givna ändamål, löner, köptjänster och fastigheter. Utrymmet för att fatta politiska beslut om ändringar i driftsbudgeten är begränsade, om man inte går in för att göra strukturella ändringar. Att stänga enheter eller minska på personal är beslut som kommunerna fattar endast i undantagsfall eller i krissituationer. Att uppskatta efterfrågan på köptjänster inom social- och hälsovården är också en form av kommunal tombola.
Utöver de tekniska mekanismerna i kommunernas ekonomi så påverkar flyttningsrörelsen till större städer kommunernas ekonomi. Trycket på att skapa större kommuner kommer att öka under de kommande åren, oberoende av kommande reformer. Många kommuner kommer helt enkelt att bli för små för att upprätthålla den verksamhet som olika lagar förutsätter. Det här kommer att ske, oberoende av om man anser det vara en önskvärd utveckling eller inte.
Det att en kommun har en bra eller en dålig ekonomisk situation verkar vara en närapå omöjlig uppgift att förklara. Situationen blir inte bättre när politiker uttalar sig och tar enstaka siffror ur sina sammanhang, för att betona egna politiska syften. Så länge den kommunala arbetsfördelningen är klar finns det ändå hopp och möjligheter. När politiker börjar fatta beslut om verksamhet i stället för beslut om anslag för verksamhet, då öppnar man för virrvarr och kriskommunstatus.
En kommun som växer med cirka 1 procent per år är idealisk. En för kraftig tillväxt ger den kommunala ekonomin rytmstörningar, som dock kan korrigeras. En befolkningsminskning betyder problem på lång sikt. Även i Åboland kan man se tudelningen. Staten har hållit de små kommunerna vid liv, men hur länge finns den politiska viljan, då allt mera resurser behövs i de växande städerna?