Kommentarer till Anna-Maja Henrikssons ÅU-kolumn

”Den tid vi nu lever i är den farligaste sedan andra världskriget, och jag hoppas verkligen att världens ledare nu bär sitt ansvar och börjar jobba för fred. En eskalerande konflikt i Mellanöstern kunde bli ödesdiger. Krigen behöver få ett slut.”

Så skriver Anna-Maja Henriksson i Åbo Underrättelser (4.11.2023). Det irriterande i hennes kolumn är i och för sig inte ovanstående åsikt, åtminstone delvis kan väl många av oss skriva under, inklusive jag själv.

Men då jag vidgar vyerna och tänker på det sammanhang Henriksson för närvarande ingår i, börjar det sjuda. Gräv där du står, hette det en gång. Och heter det säkert än. Det är bara det, att sloganen kan uppfattas på så olika sätt, också som navelskåderi, protektionism och själviskhet. Kanske man vill gräva ner andra.

På hemmaplanhar Anna-Maja Henriksson lett de sina (SFP – alla som är medlemmar i partiet, stöder det och utgör dess trogna röstare) in i ett djupt samarbete med högerkrafter av varierande slag; ja rentav in i rasismens förrum och salonger. (Henriksson har låtit förstå, att hon inget visste, eller bara ytligt, om Sannfinländares – regeringskollegers – rasistiska uttalanden och tilltag, men det är nog ett påstående som jag inte kan tro på. Så aningslös kan varken hon, hennes partimedarbetare eller partiet i sin helhet vara; det alternativa scenariot är också högst oroväckande,)

Den nuvarande regeringens mission är att minska Finlands statsskuld, eller sades vara det. Huruvida den kommer att minska är en sak. Men man kan också se det målet som en rökridå. För synar man projektet närmare i sömmarna ser det nog ut som ett ”korståg mot jämlikhetssamhället”.

Avsikten är att vrida Finland åtskilliga grader högerut, eskalera konflikter, gräva fram klassamhället som det var (enligt planens arkitekter) ”på den gamla goda tiden”.

I sin kolumn menar Henriksson också att ”tillsammans är vi starkare” (med utropstecken). Men då talar hon bara på nordisk statsnivå. För det hon är med om i regeringen är allt annat än tankar och åtgärder i den andan.

På tal om kriget i Mellanöstern. Anna-Maja Henriksson är i hög grad en av galjonsfigurerna för det Finland som nyligen vägrade att använda sin röst då FN:s generalförsamling röstade för en omedelbar humanitär vapenvila. Orsaken var att terroristgänget Hamas inte fördömdes med sitt namn nämnt.

Då frågar jag mig hur det står till med ledarnas ansvar i Henrikssons och mitt hemland: ska civila skadas, lemlästas och dödas varje stund för ett namns skull?

Ska rättesnören användas till att hänga oskyldiga?

Gunnar Högnäs

Åbo