KOMMENTAREN: Vad gör en ung man som dricker rödvin i vår lilla håla?

Under en munter kväll på krogen i Ekenäs får jag syn på en mörkhårig kille som dricker rödvin. Inte öl, rödvin. Han har inte ens mat framför sig. Jag hör att han pratar engelska med filmatisk accent. Det är tydligt att han inte är från Ekenäs.

Stärkt av några liter öl då kvällen var yngre och sällskapet äldre frågar jag honom varifrån han kommer. ”I am from Italy” säger han. Han heter Antonio Rinaldi och han jobbar på Geberits fabrik i Björknäs i Ekenäs.

Jag berättar att jag heter Kristoffer, eller åtminstone att jag skriver för en tidning i trakten och att jag gärna skulle höra mer om hur han hamnat i Ekenäs.

Jag berättar samma sak för hans lokala kollega. Han vänder sig till Antonio och säger: ”You’re gonna be famous!”

Det återstår att se.

Antonio lovar kolla upp saken med sina chefer, det vill säga möjligheten till en intervju på fabriken.

Tre veckor senare har jag slutit träff med Antonio och cheferna på Geberits fabrik. Där sitter vi och talar om vilka möjligheter internationella sammanhang ger och hur gott de gör. För alla.

På globala Geberit blir detta allt mer vardagligt.

Men på små orter slutar man aldrig fascineras av det exotiska i små människor från stora världen, till exempel amerikanska soldater eller italienska ingenjörer, som av någon konstig anledning, som man bara måste få reda på, har hamnat i vår lilla håla.

Det kan åtminstone inte vara slumpen.

Vi ställer frågor som vi tror är unika men som förmodligen ställts av ett dussin andra tidigare. Våra internationella gäster kan föra sig och svarar artigt ändå. Vi vill visa vår och därmed ortens bästa sida.

Vi vill tro att vi lyckas med det.

Men det kvittar. Vi har fått ett avbrott i jargongen, en fräsch fläkt från världen utanför. Alla är nöjda.

Det är som fabrikschefen på Geberit säger om Antonios närvaro: Det är väldigt stimulerande för organisationen.