Kliv in i huset fullt av ÅU-historia
I boktryckeriet i friluftsmuseet Klosterbacken i Åbo hänger det allra första numret av ÅU, från den 3 januari 1824.
Exemplaret är inte original. Men mycket annat som finns i tryckeristugan är original och härstammar från olika epoker av ÅU och tidningens tryckeri, berättar Marja-Liisa Mäkeläinen, pensionerad sättare som fortfarande som frivillig för vidare sin gamla kunskap till nya generationer.
– De flesta av föremålen här i kontoret kommer från Slottsgatan. De lär ha hämtats hit med häst och kärra 1940 då Klosterbacken öppnade, säger Mäkeläinen om kontoret i museets tryckeristuga.
Räcket, skrivbordet, en pulpet, ett skåp och en byst av tryckerikonstens fader Gutenberg är några av de gamla inventarierna man kan se på Klosterbacken.
Mäkeläinen tar fram några planscher som visar tryckresultatet av träsnitt som i tiderna också kom från ÅU:s tryckeri. Just de träsnitten finns inte längre kvar, men planscherna visar exempelvis trycket från en mängd handsnidade namnskyltar.
Inne i själva tryckerirummen i stugan finns mer historia. Regalerna – de gamla skåpen med kastfack med bokstavstyper – kommer från ÅU:s gamla tryckeri. Tidningsmakandet och -tryckandet på 1800-talet var i högsta grad handarbete.
Mäkeläinen och hennes unga kollega Niko Luomala, som är assistent i grafisk kommunikation, visar upp en gammal tryckpress för handgjort papper.
– Pappret var fortfarande lite fuktigt under tryckningen. Så trycket flöt ut en aning, förklarar Mäkeläinen.
Hon säger att man inte med 100 procents säkerhet vet om pressen i tiderna funnits i ÅU:s tryckeri. Men det fanns knappast många sådana pressar i staden, konstaterar hon.
I mitten av 1800-talet blev pappersproduktion där man använde cellulosa vanligare, men handgjort papper tillverkades nog fram till sekelskiftet, säger Mäkeläinen om tryckerihistorien överlag. Efter det blev handgjort papper mer av en specialgrej.
Marja-Liisa Mäkeläinen konstaterar för övrigt att Klosterbacken tidigare tryckte till exempel inbjudningskort och brevpapper på beställning, men det tog slut i något skede.
Niko Luomala säger att han endast en gång tryckt födelsedagsinbjudningar på beställning med museets maskiner.
Att göra arbeten på beställning kräver mycket tid och resurser, och museet har därför inte möjlighet att återuppliva den verksamheten nu.