Klimatkrisen är bortom ideologi
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Klimatkrisen.Stefan Wallin skriver onödigt nedlåtande om att vara ung och radikal i sin kolumn i ÅU 27.7.
”Att ta hand om åldrande föräldrar känns viktigare än att ligga i klimatspagat på asfalten och bli bortburen av blåljusen.”
Man förstår att han hänvisar till Extinction Rebellions / Elokapinas kampanj Myrskyvaroitus.
Det är ett vanligt missförstånd att rörelsen Elokapina, som är en global politiskt obunden och fredlig medborgarrörelse, består av enbart unga.
I verkligheten deltar människor i alla åldrar i deras demonstrationer. Mormödrar, småbarnsföräldrar, medelålders. Det är också vanligt att tro att det handlar om en vänsterrörelse. Faktum är att klimatkrisen är bortom ideologi.
Enbart marknadsekonomiska lösningar (högerns preferens) räcker inte; enbart skattepolitiska lösningar (vänsterns preferens) räcker inte för att stoppa den globala uppvärmningen.
Det är sant att många unga har gett upp hoppet vad gäller de vuxna, kanske även gett upp hoppet vad gäller politiska partier.
De har inte sett att vuxna skulle visa att de är villiga att bära ansvar för vad vår generation har åstadkommit, att de vuxna skulle säga ”jag gör allt jag kan för att stoppa klimatkrisen som hotar din framtid”.
Behöver jag påminna Stefan Wallin om att klimatkrisen handlar om liv och död? Vill vi ha en beboelig planet? Att stoppa uppvärmningen handlar om våra barn och barnbarns framtid.
Sätter man krisens allvar i proportion till att fredligt uttrycka sin sorg, vanmakt och ilska på gator och torg tycker jag det är onödigt att vara sarkastisk.
Ifall regeringen skulle driva en trovärdig klimatpolitik i linje med vetenskapen så skulle inte Elokapinas aktiva i alla åldrar behöva demonstrera. Men nu är det inte så. Aktivister behövs.
Aktiva medborgarrörelser är livslinjen i en demokrati.
Alessandra Sarelin PD, Rebellmamma