Klassiska segelbåtar av trä får nytt liv på Åbo Båtvarv – "Man måste ha ett estetiskt öga som båtbyggare"

Det är ingen slump att Åbo Båtvarv i dag är ett av de livskraftigaste båtvarven i Norden som specialiserat sig på att ta hand om och restaurera gamla träbåtar.

Under åren 1889–1954 då varvet hette Åbo båtvarf byggdes här över 5 000 båtar, allt från torpedbåtar till segelbåtar och lyxyachter. Kunderna fanns bland annat i Ryssland, Europa och USA.

Den klassiska hai-segelbåten som ritades av Gunnar Stenbäck på 1930-talet serieproducerades och köptes av seglare i Frankrike och USA.

År 2013 tog familjen Håkans över varvet och utvecklade hela området till ett maritimt centrum med restaurang, gästhamn och festutrymmen där det ordnas konserter och kulturevenemang.

Jag brukar säga att vi är en hybrid av konstnärer och ingenjörer.

På Åbo Båtvarf byggdes också S/Y Albertina, en klassisk kustkryssare ritad och beställd av diplomingenjören Harry Relander i Tammerfors. Båten sjösattes år 1939 och har sedan dess bevarats i ursprungligt skick.

Några nymodigheter som plottrar eller annan elektronik finns här inte och hon saknar också motor.

Nu jobbar Andreas Papageorgiou med att byta ut Albertinas gamla kölplanka av ek till en helt ny. Träslaget är iroko, ett afrikanskt lövträd som också kallas för afrikansk teak. Han jämför jobbet med att bygga en husgrund till ett nybygge.

– Det här är en ganska speciell båt som är i överraskande bra skick. Kölen är väldigt kraftig för en kustkryssare och jag misstänker att Relander ville ha en stadig och stabil båt som han kunde segla med barnen. Man kan jämföra den med en terrängbil, seglar man på grund märker man det knappast. Men trots att hon är så robust seglar hon riktigt bra.

Papageorgiou är född och uppvuxen på Rhodos i Grekland. Där jobbade han på ett snickeri och utbildade sig till grafiker.

– Man måste ha ett estetiskt öga som båtbyggare, jag brukar säga att vi är en hybrid av konstnärer och ingenjörer. Havet har alltid varit mig kärt och i det här jobbet får jag kombinera mina intressen, segling, träarbeten och teknik.

Jag seglade redan som barn med familjens folkbåt och har vuxit upp med doften av träbåtar.

Eero Lehtinen är marknadsföringschef på Åbo Båtvarv. Han är en van seglare och har bland deltagit fyra världsomseglingar och korsat Atlanten flera gånger.

Han har också ett brinnande intresse för träbåtar och har full koll på hur arbetet med båtarna framskrider. Han deltar också i kappseglingar med klassiska träbåtar och är en slags primus motor för olika evenemang som har med träbåtar att göra. Båtarna har alltid haft en speciell plats i Lehtinens hjärta.

– Jag seglade redan som barn med familjens folkbåt och har vuxit upp med doften av träbåtar.

Att Åbo Båtvarv har fått nytt liv gläder Lehtinen. Här får båtbyggarstuderande på Turun Ammattiopistosäätiö viktig praktik och här kan de göra sina slutarbeten.

– Det ser bra ut med återväxten av nya båtbyggare. Intresset för gamla träbåtar har ökat de senaste åren och de värdesätts igen. Det handlar om att värna om en gammal kulturtradition och att föra båtbyggarkunnandet vidare till yngre generationer. Om det försvinner skulle båtarna snart användas endast som likkistor.

Åbo Båtvarv ordnar också aktiviteter med de gamla klassikerna för den som är intresserad. Måndagsseglingarna riktar sig främst till ungdomar, både erfarna seglare och landkrabbor.

Deltagarna är ofta sjöscouter eller ungdomar som har seglat med sina föräldrar och som vill testa på något nytt.

Lehtinen har erfarenhet av att vara skeppare på stora Atlantseglare och på mindre segelbåtar av trä. Att jämföra de olika uppgifterna är omöjligt, men ett par saker har de gemensamt, säger Lehtinen.

– Bägge båttyperna drivs framåt av vinden. Oberoende av båt måste man också göra noggranna förberedelser och planera allting i minsta detalj annars blir det besvärligt. Jag har blivit något av en pedant och skulle aldrig ge mig ut om jag inte har full koll.

För tillfället jobbar cirka dussinet båtbyggare och snickare med omkring tio båtar i hallen där slipmaskinerna surrar och doften av trä och lack kittlar näsborrarna.

De allra flesta båtar ägs av varvet, S/Y Kardemumma, en gammal Utökryssare, är i privat ägo. På den är Tero Toivonen i full fart med att lägga ett nytt däck och förnya sittbrunnen.

Toivonen stack till sjöss som 15-åring och har havsvatten i blodet. Han växte upp i Nystad och redan som barn fick han sin första kontakt med träbåtar. Han charmades av hantverket och insåg att träbåtar var något han ville jobba med som vuxen.

– Jag har vuxit upp med träbåtar och flera av mina släktingar var sjömän. Som 10-åring hjälpte jag min morfar att reparera en roddbåt och sedan dess har jag drömt om att bli båtbyggare och jobba med trä.

Andreas Papageorgiou har krupit under kölen och tagit fram hyveln för att finslipa den nya kölplankan. Han ser sitt jobb som en kulturgärning som för den finländska båtbyggartraditionen vidare.

– Båtbyggeriet är en del av den nationella identiteten som är värd att bevara för eftervärlden. Det är fantastiskt att Åbo Båtvarv finns och att vi har möjlighet att fortsätta med den här traditionen som är känd över hela världen. När det i fjol ordnades en träff för båtbyggare kom det folk från Nya Zeeland och USA för att bekanta sig med vår verksamhet.

Papageorgiou ser positivt på framtiden och tror att båtbyggeriet och de klassiska träbåtarna kommer att bevaras för kommande generationer. Han tror att Albertina ännu kommer att göra många seglatser.

– Om man sköter om henne seglar hon säkert ännu om 100 år.