Kimitoötjejen Jasmina Lindroos trivs med militärtjänstgöring -- hoppas på att bli sergeant

-- Jag får ofta konstiga idéer i huvudet utan större eftertanke. Ofta blir det ändå bra, inleder Kimitobon Jasmina Lindroos.

En av hennes goda idéer var att söka till frivillig militärtjänst för kvinnor: ett beslut som Lindroos inte ångrar. Hennes bröder har trivts i armén, vilket var en delorsak till att Lindroos kände att hon också ville pröva.

Lindroos stortrivs vid Nylands brigad och tiden verkar flyga iväg.

-- Jag gillar hierarkin och hur allting fungerar här. Det finns regler för hur man ska uppföra sig och fungera i olika situationer. Allting blir så enkelt, man behöver aldrig fundera över vad man ska göra till näst.

Ryckte in strax innan coronan

Lindroos ryckte in i början av januari och inledde sin tjänstgöring vid Nylands brigad i Dragsvik ett par månader innan coronapandemin slog till.

Under coronan höll Lindroos till vid Björneborgs brigad i Säkylä, där hon utbildades till undersergeant. Hon uppskattar det gäng hon hade med sig i Säkylä samt de kunskaper hon hämtade där.

Där knöt hon vänskapsband med en kvinna hon lärde känna redan under rekryttiden.

-- Vänskapen har gjort hela den här tiden lättare.

Helt ovanligt är det inte längre att kvinnor rycker in – i en whatsapp-grupp för alla kvinnor vid Nylands brigad finns enligt Lindroos nästan 30 medlemmar.

-- I Säkylä var vi ungefär hundra kvinnor.

På grund av coronan gjordes en uppdelning så att beväringarna var på plats i Säkylä fyra veckor och sedan hemma två veckor.

-- Då var vi alltid två veckor i skogen och två veckor på kasernen, fast det blev sedan så att vi de veckorna bodde i baracker.

Lindroos strävan var egentligen att bli militärpolis, men nu är det istället en utbildning som sjukvårdsman hon har i bakfickan och är nöjd med det.

"Jag har blivit mer social och mer frispråkig"

Till de erfarenheter och kunskaper Lindroos packar med sig från denna tid lyfter hon främst den egna utvecklingen av de sociala förmågorna.

-- Jag har blivit mer social och mer frispråkig. Förstås har jag också blivit bättre på att göra upp eld. Och att bädda sängen ordentligt!

På frågan om vad som var mest utmanande funderar Lindroos en god stund, men säger sedan att det var att klara av alla termer på bägge språken.

-- Under rekryttiden gick allt på svenska, men i Säkylä var allting plötsligt på finska, och tillbaka i Dragsvik är nu allt igen på svenska.

Utbildar nu rekryter

För sex veckor sedan befordrades Lindroos till undersergeant, vilket innebär att hon nu är en av utbildarna för de blivande sjukvårdsmän som ryckte in i somras.

-- Nu har jag ett annorlunda ansvar. Jag ser till att de nyblivna jägarna är på rätt plats vid rätt tid och med rätt utrustning. Alla ska vara stridsdugliga.

Vill bli sergeant, men sedan polis

Nu hoppas Lindroos på att bli befordrad till sergeant, för att efter den frivilliga tjänstgöringen kunna jobba några månader som anställd vid Nylands brigad.

-- För att bli befordrad gäller det att alltid göra sitt bästa och visa att man är motiverad. Mina kompisar säger att mina chanser är goda, säger Lindroos hoppfullt.

Efter sitt äventyr vid marinen siktar Lindroos på en polisutbildning. Några pluspoäng för sin militära utbildning får hon dock inte i ansökningsprocessen.

-- Jag vill göra något fysiskt, där man får röra på sig, säger Lindroos, som hört gott om polisyrket av sin mammas morfar.

Jasmina Lindroos

Ålder: 19 år.

Bor: I Vestlax, Kimitoön.

Familj: Mamma, Pappa, fem bröder, en syster och två rescue-hundar av blandras.

Gör nu: Undersergeant vid Nylands brigad i Dragsvik.

Studentexamen: 2019 vid Kimitoöns gymnasium.

Hobbyer: Tränar ganska mycket. Spelar innebandy (gick nyss med i SC Sticklines verksamhet).

Gillar: Att umgås med vänner och familj.

Gillar inte: då det regnar.