Keskisarja är en legosoldat i historiens tjänst

Man kunde nästan kalla honom för den finländska historieskrivningens legosoldat.

Den 46-årige filosofie doktorn och docenten Teemu Keskisarja har blivit ett namn att räkna med inom den finska facklitteraturen och hör till de mest lästa inom sin genre. Själv konstaterar han att de krigs- och biografiböcker han de senaste åren blivit mest känd för enbart utgör en hobby för honom. Sitt levebröd tjänar han på att skriva företagshistoriker.

Keskisarja har också hunnit pröva på tv-arbetet för en tid sedan då han tillsammans med klassläraren Marko Kämäräinen gjorde tv-serien ”Mörk historia” (”Pimeä historia”) för Yle.

I år har Keskisarja medverkat i över 100 olika framträdanden och kört närmare 50 000 kilometer på landsvägarna runtom i landet. Efter måndagens föreläsning i Pargas återstår Villmanstrand och Imatra denna vecka.

– Jag tror inte att det är så värst många akademiker som orkar turnera så här flitigt och besöka en massa mindre orter lika mycket som jag gör. De här tillfällena har varit överraskande populära, konstaterar Keskisarja.

Han säger sig njuta av de här tillställningarna.

– Jag förstår alldeles att folk inte har tid att läsa femton luntor på 400 sidor, men om de har tid att komma och lyssna på mig i en dryg timmes tid är något man ska respektera. Konkurrensen om människors tidsanvändning är hård.

I fullmäktigesalen i Pargas hade ett drygt fyrtiotal åhörare samlats i måndags. Största delen av dem hade anmält sig till föreläsningen på förhand. Med andra ord intresserar Keskisarja – också över språkgränserna. En stor del av publiken var svenskspråkig.

– Åbotrakten har blivit bekant under året, men i Pargas har jag faktiskt inte varit tidigare. Ja, förutom på Själö i somras då.

Kan det till och med bli ett upplägg för en kommande bok?

– Inte alls omöjligt, det finns åtminstone planer på någon form av turistresor dit. Dessutom finns ju Ominaisholmen rätt så nära intill, avslöjar Keskisarja.

Med tanke på tv-serien ”Mörk historia” och tematiken där är det inte helt oävet att tänka sig att Keskisarja kunde belysa också de här öarnas historia.

– Finländarna verkar fortfarande vara intresserade av historia, jag har åtminstone inte märkt av motsatsen.

För tillfället har Keskisarja en biografi om Aleksis Kivi under arbete. Meningen var ursprungligen att boken skulle ha utkommit ännu under hösten, men den blir försenad. Dessutom jobbar han på några företagshistoriker.

– Om jag inte alls skulle behöva fundera på den ekonomiska biten hade jag gärna skrivit om äldre tiders historia. Det har till exempel skrivits alldeles hopplöst lite om Sveriges krigshistoria (på finska) om man jämför med mängden litteratur om vinterkriget. Ur ett historiskt perspektiv var de krigen trots allt minst lika betydelsefulla med tanke på nationens kommande öden.

Varför har du inte ännu förverkligat detta projekt?

– Det är helt enkelt ett stort jobb. Källorna är splittrade och handstilarna svåra att tyda. Den stora ofredens tid intresserar inte heller läsare i samma utsträckning.

Keskisarja skrev i tiderna sin doktorsavhandling om tidelag ur ett kriminalhistoriskt perspektiv och har också senare behandlat 1700-talets kriminalhistoria i sin produktion.

Teemu Keskisarja

De krigshistoriska skildringarna kom in i bilden i ett senare skede, men är det Keskisarja i dag är mest känd för hos den breda allmänheten. ”Döden vid Raatevägen” (”Raaka tie Raatteeseen”) som nyligen utkommit också på svenska samt ”Viipuri 1918” har kammat hem flera utmärkelser. Den senare var bland annat nominerad för Finlandiapriset i facklitteratur år 2013.

– Då jag var yngre var mina ambitioner mer sammanlänkade med olika pris och hedersbetygelser, men numera tycker jag det är viktigare att nå ut till så stora massor som möjligt.

Inom tv har Keskisarja ”nåt smått på gång”, men han vill inte gå in på detaljerna. Men det handlar inte om någon större seriesatsning.

Är det fel att säga att du med dina val av teman medvetet försöker provocera?

– Jag försöker inget annat än berätta verkliga historier så väl jag kan och på en god finska. En del av mina böcker har också översatts till svenska.

Hur märks självständighetens jubileumsår i din kalender?

– Jag har en hel massa olika festtal och minnesstunder jag lovat sköta. Jag har inga som helst problem med att tala inför en grupp föräldralösa ättlingar till rödgardister den ena dagen och följande dag inför ättlingar till jägarrörelsens aktiva.

Några desto större planer för den 6 december har Keskisarja inte.

– Jubileumsåret är litet knepigt att folk lätt får för mycket. Jag är delaktig i åtminstone fem olika samlingsverk kring jubileumsåret och det finns ju en hel del filmer också.

Publiken gillade vad de fick höra

I Pargas talade Keskisarja uttryckligen om Carl Gustaf Emil Mannerheim och hans tidiga år som behandlats i boken ”Hulttio” som utkom på finska i fjol. Den finns (åtminstone inte ännu) i svensk översättning.

Publiken gillade vad de fick höra och det bjöds också på för många i salen helt nya detaljer.

– Keskisarja själv erkände att han gillar Mannerheim och gav i mitt tycke en bra bakgrund till varför Mannerheim blev sådan som han blev. Efter en svår tid i ungdomen och uppror blev han dels av tvång yrkesmilitär då det inte fanns andra alternativ för studierna, konstaterar Birgitta Granvik.

Efter själva föreläsningen svarade Keskisarja också på de publikfrågor som ställdes.

Marianne Saanila är också övertygad om att publiken var nöjd med tillställningen.

– Han är en väldigt verbal och vi fick till stånd en del diskussion efteråt. Det bjöds på ny fakta och nya synvinklar, säger Saanila.

Föreläsningen arrangerades av medborgarinstitutet Skärgårdens Kombi.