Kärnkraft, från miljösvin till klimatfrälsare
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Den femte februari år 2009 kom nyheten att Fortum hade inlämnat ansökan om att bygga en tredje kärnkraftsenhet i Lovisa.
Den nya reaktorn skulle vara färdig år 2020 och ha en driftstid på 60 år. Fortum påpekade att området är färdigt planerat, all infrastruktur finns på plats, organisationen är van med kärnkraft och att pengar, 4-6 miljarder, inte är ett problem. Redan då var det klart att stamnätet måste säljas på grund av EU-principer. och att miljarderna kommer att rulla in.
Redan tidigare hade Industrins Kraft lämnat in ansökan för Olkliluoto 3 (OL3)och Fennovoima planerade ett kraftverk i Österbotten. Alltså fanns det planer på tre nya atomreaktorer.
Näringsminister Mauri Pekkarinen ansåg att endast två kunde få tillstånd. Greenpeace och de gröna agerade kraftigt och påstod att inga nya kärnkraftverk skulle få byggas och att de gamla måste rivas. Lovisa 3 akterseglades år 2010 av regeringen på Pekkarinens initiativ till förmån för Fennovoima och OL3.
Detta var det värsta ideologiska felbeslutet som centern någonsin initierat. Fennovoima som ägdes av kommunerna, industrin och tyskarna skulle bli hönan som värper guldägg. Fortum befarades få för mycket makt.
Men Fortum stöddes av fackföreningarna.
Vi vet hur det gick. OL3 blev en fransk reaktor innehållande en uppsjö av nya innovativa men svåra tekniska lösningar. Fennovoima som (i motsats till Fortum) tvingades bygga upp en helt ny organisation, ersatte en tysk rektor med en rysk, varvid Kreml kom in som ägare och Fortum tvingades delta för att den inhemska andelen skulle vara tillräckligt stor.
Fortum satsade miljarder på att köpa och renovera gas- och kolkraftverk i Ryssland. Dessa miljarder existerar inte längre. Och vad värre, Fortum köpte majoriteten av tyska Uniper vars verksamhet är beroende av rysk gas.
De grönas Ville Niinistö hör till de få som protesterade, men orsaken var inte rysk gas, utan att i köpet ingick tysk kolkraft (som nu är den lönsamma delen av Uniper).
Summa summarum kan vi räkna med att Fortum förlorat netto minst 15 miljarder euro "våra" pengar räknat som kostnader minus de dividender som företaget betalat ut till staten. Det är över 2000 euro per medborgare.
Och inte nog med det, det privatiserade stamnätet ska betalas en gång till i form av profiter till de nya ägarna.
Samtidigt har kärnkraften (som jag motsatte mig på sjuttiotalet) förvandlats från miljösvin till klimatfrälsare. Tekniken har gått framåt och miljöriskerna räknade från gruva till avfallsförvaring är minimala.
Den ryska kärntekniken har däremot inte hängt med i utvecklingen.
Jarl Alhbeck