Kan ett alexanderhugg lösa Sveriges politiska knut? – landet vaknar till en ny verklighet efter söndagens val

Årets svenska valdebatt har varit nästan fyra år lång och präglats av politiska låsningar och inte av politiska lösningar.

Blockpolitiken har cementerats då Centerpartiet alltmer anslutit sig till de rödgröna partierna, drivet av aversionen mot Sverigedemokraterna.

Liberalerna har efter partiledarbytet fått medvindi opinionen, menenframtida regeringsmedverkan i det borgerliga blocket med dess flankstöd från Sverigedemokraterna är oviss.

Om inte Sverige ska hamna i ett regeringsvakuum som efter det förra valet behövs kanske en oväntad lösningför attöppnaden nordiska knuten.

Romarriket sista tider?

Om man ser till retoriken i den svenska valkampanjen kan man få intrycket av att den politiska situationenliknar romarrikets sista tider.

Då ägnade man sig mest åt inbördes striderbland olika fraktioner för eller mot kejsaren, religiösa konflikteroch allmän korruption.

Medborgarna förströdde sig med blodiga gladiatorspel och satiriska teaterpjäser.

Mentalt är vår tids verbala Internetangrepp på meningsmotståndare och politikernas jakt på snitsiga oneliners inte fjärran från de gamla romarnas excesser, med undantag av att vi inte använder oss av svärd för att elimineraoliktänkande.

En vilja att följa demokratins spelregler

Men, bakom kulisserna avsnabba repliker och färgstarka utspel om brott och straff, kärnkraft och vindkraft, privat och offentlig vård, invandring och integration finns fortfarande en seriösvilja att följa den nordiska demokratinsspelregler.

Dock, som senaste val visarkan längtan efter makt och inflytande blockera fungerande lösningar,även då det politiskaslagfältets damm börjar lägga sig efter valkampanjens slut.

Den politiska oron i demokratiska föregångsländer som Storbritannien och USA visar attdet är möjligt attåsidosätta praxis och atten tillräckligt hänsynslös part kanstrunta i lagar och god sed.

Ett linjeval

TV-serien "Den tunna blå linjen" ompolisernas arbete i Malmö, har blivit en succé.

Under valkampanjen har de politiska ledarna dragit blå och röda och gröna linjer, som inte får överträdas.

Centern(C)har dragit en linje mot Sverigedemokraterna(SD), Miljöpartiet(MP)en linje mot kommande regeringar, som intebidrar till klimatkampen, Moderaterna(M)motalla som inte vill skärpa invandringsreglerna och satsningarna på polis och försvar ochVänsterpartiet(V)mot alla som inteförordar jämställdhet och en jämlik sjukvård.

Interna konflikter

Bland de två block som vuxit fram finns det också internakonflikter. Centerpartiet vill inte sitta i samma regering som Vänsterpartiet, vill knappt ens diskuterapolitiska frågor. Liberalerna är högst skeptiska mot Sverigedemokraterna och vice versa.

Kärleken är störst mellan Kristdemokraterna(KD)och Moderaterna, där Ebba Busch och Ulf Kristersson verkligen funnit varandraien samsyn på det mesta. Denenda skiljelinjen är bistånd och asylfrågan, därKD är betydligt mer liberalt än samarbetspartnern.

På den andra sidan har folkrörelsepartiernaCentern och Socialdemokraterna (S) lyckats väl i sitt resonemangsäktenskap. C harfåttgenom viktiga principfrågor.

Samarbetet med Regeringskansliet löper väl och ses som viktigtavbägge parter. För den förra fotbollsspelaren Annie Lööfs del har detta dock inte gett utslag i opinionen, utan bonderörelsens forna flaggskepp kämpar i andra divisionen tillsammans med L, KDoch MP.

Frön till konflikter finns

Numerärt finns också frön till konflikter.

I valspurten har SD dragit från M, medan L har tappat och på nytt närmar sig valtröskeln på fyra procent.

På den andra sidan är V klart större än både MP och C.

PartiledarenNooshiDadgostarhar med sitt frejdiga och okonventionellaangreppssätt i allians med högerninklusiveSD skapat osäkerhet bland Socialdemokraterna.

Linjen att inte agera dörrmattaför regeringen har burit frukt.

Frågan är om detta är en konstruktiv väg framåt eller bara ettexempel på att kortsiktiga politiska poäng är viktigare änatt se till nationens bästa.

Mångahoppas påen nyunderbar natt

Begreppet "den underbara natten" kom till i svensk politik efter en skatteuppgörelse mellan den borgerliga regeringen ledd av centerpartisten Torbjörn Fälldinoch den socialdemokratiska oppositionen.

Efter hårda nattmanglingar löstes den politiska knuten upp ochregeringen ombildades då Moderaterna valde att lämnasamarbetet.

Inom många partier finns en dröm om en ny underbar natt, att valetden 11 septemberska leda till en klar majoritet för någondera sidan.

Svårt för minoritetsregeringar

Dödlägetvid valet2018 ledde visserligen till att blockpolitiken skakades om i och med attC och L lämnade samarbetet inom den borgerliga Alliansen, men Sverige har varit svårt att regera förde minoritetsregeringar som styrt under mandatperioden, i flera fall med oppositionens budget.

Budgettjafset härstammar från att S bröt ut en del av den borgerligaReinfeldtsregeringensbudgetförslag och därmedlämnadeen helig princip – att inte röra helheten.

En ny verklighet från och med söndag

Sedan replikerade den borgerliga sidanoch i fall av jämviktsläge kan ingen regering lita på att få genom sinapropositioner.

Oavsett utgången och oavsett politiska deklarationer – Sverige vaknarden 12 septemberupp till en ny verklighet.

Svåra knäckfrågor är lösta,ansökan om medlemskap i Nato är inlämnad, nya öppningar finns i energifrågor med en mix av kärnkraft och förnybar energi, försvaret stärks, polisen får mer resurser och sjukvårdenska ses över.

Det här sker oavsett vem som tar makten.

Men, listan med olösta problem finns kvar: Skolan, klimatåtgärder,invandring och integration, brottsbekämpning,vägar och järnvägar, strukturell arbetslöshet, pensionerna, hyrorna, bostadspolitiken, jämställdheten, familjepolitiken,privatisering kontra offentlig driftetc.

Den svåra nöten

Magdalena Andersson kan sägas ha fått enbrastart som Sveriges första kvinnliga statsminister. Hennes resoluta och pragmatiska framtoning hartäckt över vissa brister i vardagligt politiskt hantverk, som hennes företrädare StefanLöfvénvar mästare på, men både från väljarna och näringslivet är betyget gott.

Hennes framgångar har blivit en svår nöt att knäcka för den borgerliga oppositionen.

När dessutom Jimmie ÅkessonsSD ärstörre än M i opinionsundersökningarna blir läget inte lätt för statsministerkandidaten Ulf Kristersson.

Ett urstarkt SD kommer att ställa hårda krav på inflytande och det blir svårt att svälja, inte bara för Liberalerna, utan också för mindreortodoxa moderater och kristdemokrater, som ser Åkessons tal om vänsterliberalismens vådor som överdrivetoch som ogillar partiets människosyn.

Men, också Magdalena harorsak att ta fram nötknäckaren.

Att få V och C att finna samarbetsformer är knepigare än attfå tretton rätt på tipset.

Också MP har höjt sin profil – man ogillar att S gårstorindustrinoch kärnkraftsförespråkarna till mötes.

Det krävs mycket klassiskt socialdemokratiskt politiskt hantverk för attklara av den nöten.

Vad händer om det blir jämnt?

Och om ett jämviktsläge uppstår?

Då behövs kanske ett alexanderhugg, som när Alexander den store med ett välriktat svärdshuggdeladeden gordiska knutenitu och därmed enkelt löste etttill synes omöjligt problem.

Vad kan detta då innebära – kanske ett samarbete mellan S och M, som Magdalena Andersson och Annie Lööf förespråkar, kanske någon annan oväntad kombination.

Svaret får vi någon gång efternästa söndag.

Läs fler kolumner av Kjell Skoglund här