Kampen för Sirkkala skola blev startskottet

Snart inleds den politiska hösten i Åbo. Den här gången utan SFP:s Christel von Frenckell-Ramberg.

Hon valde att inte ställa upp i årets kommunalval. Efter drygt 16 år som förtroendevald lämnar hon kommunalpolitiken i Åbo.

– Man ska inte sitta på samma stol allt för länge och ta allt för givet. Det behövs en rotation och nya unga krafter som tar över, säger hon.

Christel von Frenckell-Ramberg ställde upp i kommunalvalet första gången år 2000. Då blev hon första ersättare i stadsfullmäktige, medlem i undervisningsnämnden och ordförande för nämndens svenska sektionen.

I följande val 2004 blev hon invald som ordinarie medlem i fullmäktige

von Frenckell-Ramberg kom sig in i kommunalpolitiken via sitt engagemang i skolfrågor på 1990-talet. Då låg kampen för en utbyggnad av Sirkkala skola först på agendan.

– Skolan hade alldeles för trånga lokaler. Det var så trångt att ettorna var utlokaliserade till Katedralskolan. Där fick de gå i två år för att sedan fortsätta i Sirkkala skola, säger hon.

I egenskap av förälder var hon aktiv inom Hem och skola. Under 1990-talets andra hälft var hon ordförande i Hem och skola i Åbo och sedan också ordförande för förbundet Hem och skola.

Det var många föräldrar som kämpade för att Sirkkala skola skulle få en tillbyggnad. Och påtryckningar gjordes på många fronter.

Christel von Frenckell-Ramberg kommer bra ihåg när hon uppvaktade Åbos biträdande stadsdirektör Timo Kvist i skolfrågan.

Hon fick ett bemötande som hon inte hade väntat sig av Kvist.

– Med glimten i ögat sade han att varför kommer du till mig, SFP sköter ju de svenska frågorna i stan.

Föräldrarna bjöd också in dåvarande undervisningsminister Olli-Pekka Heinonen att besöka skolan för att bekanta sig med situationen.

– Vi visade honom skrubben där eleverna undervisades i datakunskap. Ministerns besök ledde till att vi sedan fick statsbidrag för utbyggnaden.

Kampen uppmärksammades också i media. ÅU:s dåvarande redaktör Yrsa Lindroos skrev otaliga artiklar om föräldrarnas kamp för att barnen skulle få ändamålsenliga undervisningslokaler.

-Hon var en viktig kugge i sammanhanget. Med sina skriverier gjorde hon att vi fick synlighet. Jag är tacksam för hennes insatser, hon var outtröttlig, säger von Frenckell-Ramberg.

Föräldrarna jobbade också för att Kärnhuset vid skolan skulle rivas.

– Huset var redan på den tiden i dåligt skick. Staden beslöt sedan att renovera det.

Sirkkala skola fick till slut sin tillbyggnad. Byggnaden som vetter mot Österlånggatan blev klar i början på 2000-talet.

von Frenckell kunde inte föreställa sig att hennes engagemang för skolan skulle leda till att hon blev politiker.

– Jag hade ingen tanke på att bli kommunalpolitiker. Men Ulla Achrén bad mig att ställa upp i kommunalvalet och jag blev jag invald.

von Fenckells intresse och engagemang för skolfrågor gjorde att hon var ordförande för undervisningsnämndens svenska sektion i åtta år.

Sedan satt hon drygt åtta år i stadsstyrelsen, och var gruppordförande för SFP:s fullmäktigegrupp.

Uppdragen som förtroendevald beskriver hon som ett sätt att sköta Åbobornas gemensamma angelägenheter.

– Våra beslut berör de flesta kommuninvånare. Många påverkas bland annat när det gäller skolor, daghem och åldringsvård.

Hon anser att de svenska värderingarna och SFP:s roll i Åbos kommunalpolitik är jätteviktiga.

– SFP har i stort sett ensamt fått axla huvudansvaret i bevakningen av de svenska intressena och svensk service i staden, säger hon.

Hon anser också att partiet har en konsekvent linje i ekonomiska frågor.

– Ibland har det varit tufft, speciellt i ekonomiskt svåra tider med nedskärningar och uppsägningar. Emellanåt har man känt sig som en kamrer.

Kommunalpolitiken har förändrats under åren.

– Klimatet har hårdnat. För att bli hörd måste man vara högljudd och krävande, debatten har blivit hetsigare. Jag känner mig inte hemma i den miljön.

Men hon kan sätta ner foten när hon tycker att det behövs.

Det hände senast i den utdragna tvisten om Kärnhusets öde.

Fastighetsaffärsverkets velande i frågan efter att nämnden för fostran och undervisning beslutat att det mögelskadade huset ska rivas fick henne att reagera.

– Jag var tvungen att kontakta stadsdirektör Aleksi Randell. Först efter att han gett sitt godkännande gick Fastighetsaffärsverket med på att riva huset, säger hon.

– Så borde det ju inte gå till. I en så här solklar fråga kändes det onödigt att stadsdirektören måste ge sitt godkännande bara för att Fastighetsaffärsverket inte bryr sig om att följa bildningssektorns beslut.

En misstro råder mellan bildningssektorn och Fastighetsaffärsverket.

– Det har länge pyrt ett missnöje, dialogen fungerar inte. Många förtroendevalda upplever att Fastighetsaffärsverket är en stad i staden, säger von Frenckell-Ramberg.

Hon tror att situation förbättras när Fastighetsaffärsverket från årsskiftet slås ihop med planläggnings- och miljösektorn.

– Målet med den nya organisationen är snabbare beslut och större öppenhet, säger hon.

Hon tycker att känns bra att lägga kommunalpolitiken bakom sig.

– Tidpunkten är lämplig, inte minst med tanke på arbetet med vårdreformen som nu tar ny fart. Och när det gäller Kärnhuset är cirkeln sluten, nu rivs huset.

Men hon tänker inte stänga dörren helt.

– Behövs min erfarenhet och kunskap framöver så ställer jag upp, säger hon.

Kommer du att sakna kommunalpolitiken?

– De otaliga mötena saknar jag inte. Nu får jag mera fritid och tid för att reflektera över saker och ting. Men jag kommer att sakna människorna jag jobbat med och alla vänner jag fått genom åren via politiken.

Christel von Frenckell-Ramberg