Kampen för iranska kvinnors rättigheter fortsätter
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Iran. På 40-årsdagen av avrättningarna av tio unga Bahaikvinnor ordnade doktor Margaret Trotta Tuomi och doktor Raha Sabet Sarvestany en tillställning i stadsbiblioteket i Åbo i juni år för att rikta uppmärksamhet på jämlikhet för alla kvinnor och män över hela världen.
Den 18 juni 1983 hängdes tio kvinnor i Iran för vad de trodde på. På rättvisa, på alla människors lika värde och på jämlikhet mellan könen.
Reaktionerna ifrån Förenta Nationerna, världsregeringar och internationell media har under de fyrtio år som gått varit den enda källa till undsättning under denna intensiva och systematiska förföljelse det iranska Bahaisamhället utsatts för.
”Vi måste alla stötta kvinnor som längtar efter jämlikhet oberoende land eller religion” påpekar Tuomi.
De här kvinnorna och flickorna var mödrar, döttrar och hustrur. De blev hängda på ett allmänt torg i Shiraz, Iran. Dessa Bahaikvinnor var en del av de många iranska kvinnor och män som säger nej till orättvisa och som vägrar avsäga sig sin tro och dölja sina tankar.
Mona Mahmoudnejah ,17; Roya Eshraghi , 23 (avrättades tillsammans med sin mor); Ezzat-Janami Eshraghi ,57 (hennes man Enayatullah Esraghi avrättades två dagar tidigare), Simin Saberi ,24; Shahin Dalvand ,25; Akhtar Sabet ,25; Mahshid Niroumand ,28; Zarrin Moghini-Abyaneh ,29; Tahereh Arjomandi Siyavashi ,30; (hennes man Jamshid Siavashi avrättades två dagar tidigare) och Nosrat Ghufrani Yaldaie ,46 (hennes son Bahram Yaldaie avrättades två dagar tidigare).
Bahaierna har ända sedan religionens grundande år 1844 utsatts för systematisk förföljelse. Detta sker ofta då ett nytt tankemönster växer fram. Vilka var dessa idéer som behövde utrotas? Rätten för både män och kvinnor att utforska sanningen. Utvalda samhällsorgan bestående av både män och kvinnor i motsats till att styras av religiösa auktoriteter. Tillgång till kostnadsfri utbildning och inom alla studieinriktningar. Avskaffande av fördomar och accepterande av alla religioner, medmänsklighet och enighet.
Dessa idéer var väldigt progressiva under 1800-talet och är det ännu idag enligt en del av det iranska prästerskapet.
Dessa barbariska handlingar var inriktade på Bahaierna och andra iranier vars tankar och trosföreställningar skiljde sej från den islamistiska ideologin. De fängslades, torterades, landsförvisades, avsattes ifrån sina jobb och hotades till döds.
Då och nu kämpar iranier för rättvisa och jämlikhet mellan könen. Tortyr, fängslanden och dödsdomar är inte hållbara lösningar mot protesterna och de berättigade kraven från speciellt den unga och intellektuella generationen. Dethär gäller både för Iran och för resten av världen. Att minnas dem som under mänsklighetens historia offrat sina liv för frihet och jämlikhet, speciellt kvinnor, inbjuder oss till att fundera över betydelsen av vårt kollektiva ansvar när vi står inför orättvisor.
Kvinnan är en källa och orsak till liv, lugn och ro. Avrättningen av dessa kvinnor var ett slags tyst folkmord. Vi borde minnas att en dödsdom är det enda straffet som inte kan upphävas. Vi behövs alla för att upprätta universell social rättvisa, jämlikhet mellan könen och global enighet. Att uppnå dessa principer fullt ut är omöjligt om en del av mänsklighetens medlemmar är förtryckta. På grund av internationella auktoriteters kompromisser som strävar efter att gynna politiska och ekonomiska intressen är dessa röster förbisedda.
”Låt oss vara rösten för dem som ingen röst har” betonar Sarvestani.
Kampanjen "OurStoryIsOne" kallar på alla runt om i världen, som önskar kämpa för jämlikhet, rättvisa och frihet för att under ett år jobba tillsammans genom paneldiskussioner, konst, musik, teaterföreställningar och dokumentärer om global medvetenhet (ourstoryisone.bic.org).
Raha Sabet Sarvestany Doktor, tvärvetenskaplig post-dok forskare inom kön, religion och kultur vid Turku institute for Advanced studies, TIAS, Finland
Nina Forsten-Lindman