Jussi Halla-aho och den invandrarfientliga retoriken

I november 2006 var jag inbjuden till Yles morgonsändning för att diskutera Norden och kolonialism. Senare märkte jag att Jussi Halla-aho skrivit om inslaget i sin Scripta-blogg.

Nu, då han medverkar i regeringsförhandlingarna i Ständerhuset har jag läst texten ”Gluttons for guilt” (ungefär ”De skuldhungriga”) från 3.12.2006 och funderat på normaliseringen av invandrarfientlighet.

Halla-aho upprätthöll bloggen åren 2005–2019. Sammanlagt handlar det om ungefär 1 500 sidor. Plattformen Hommaforum har vuxit fram ur bloggens gästbok. Senare blev Twitter ett viktigt forum. Han blev tidigt politiskt aktiv och har suttit i Helsingfors stadsfullmäktige sedan 2009. Han blev första gången invald i riksdagen 2011. 2017–2021 var han ordförande för Sannfinländarna och har varit riksdagsledamot sedan 2019.

I en artikel från 2020 skriver Tuija Saresma och Urho Tulonen om den halla-ahoska retoriken, där motståndet mot invandring och det mångkulturella samhället är centralt. Då de skrev sin analys var Halla-aho en inflytelserik oppositionspolitiker. I dag är han potentiellt en blivande minister.

Bloggen skapar tydliga kategorier: ”vi” och ”dom”. Finskhet beskrivs inte på ett överidealiserande sätt dels för att undvika att bli anklagad för fanatism, dels för att friare kunna kritisera de ”icke-finska”.

”Finskhet” kopplas till bondförnuft och måttlighet. Sällan används ordet ras, istället framhävs kulturella skillnader. Han skriver dock: ”De folk som lever i karga omständigheter, alltså i norr, har på grund av evolutionens nödvändighet en problemlösares hjärna (raslära! raslära!)”. De sista utropen tolkar jag som ett uttryck för den halla-ahoska ironin – läsaren som håller med honom görs medveten om att kritiker kan anklaga honom för raslära.

I texterna är ”afrikaner” och ”muslimer” de som ses som det största hotet. Muslimer beskrivs ofta som islamister. N-ordet och andra skällsord används konstant och invandrade kopplas ihop med kriminalitet.

Stilen är känslokall. Den sakliga tonen stärker tanken om att invandrarfientlighet är pragmatiskt. Många nyord har skapats av Halla-aho, eller fått en större spridning via bloggen. Några exempel är ”maahanmuuttokriittinen” (invandringskritisk), ”haittamaahanmuutto” (skadlig invandring), ”vihervassari” (skällsord för gröna och vänsterförbundare) och ”suvakki” (skällsord för toleranta). Dessa har nästan okritiskt anammats av medier och av andra politiker. Även begreppet ”väestönvaihto” (befolkningsutbyte), som är ett konspirationsteoretiskt högerextremt begrepp, har normaliserats. Det användes i sannfinländarnas invandringspolitiska program 2019 och av viceordförande Leena Meri i en tv-debatt inför riksdagsvalet 2023.

Det är oroväckande att bloggen ofta glider över i apokalyptiska fantasier. Han skriver: ”Ett välfärdssamhälle, där alla hålls i liv och kan fortplanta sig, sänker, i princip, på lång sikt, befolkningens genetiska intelligens (eugenik! eugenik!).”

Han menar att ”Marika Kivinen & co” är vårt verkliga integrationsproblem: ”Behövs det ett krig för deras återintegrerande? När Europa exploderar och faller ihop, när tolerans och dialog kommer till ändan av sin väg, när kontinenten splittras mellan befolkningsgruppers befästa enklaver, är det klart, vems portar Kivinen & co kommer att knacka på bönande om inträde.”

Halla-aho använder olika språk på olika forum. Talet och beteendet i riksdagen är mer måttligt, men i grunden finns den samma ideologin. De följande veckorna får visa hur mycket av den halla-ahoska agendan som blir inskriven i regeringsprogrammet och hur stark politisk makt Jussi Halla-aho får de följande fyra åren.

Det som står klart är att hans verksamhet de senaste tjugo åren har haft en stor genomslagskraft. Det har blivit vedertaget att tänka att det är ”naturligt” eller ”förnuftigt” att vara invandrarfientlig.

Här kan du läsa fler kolumner av Marika Kivinen.