Jakob Båge har haft full fräs sedan födseln

Det här är vardag. Jakob Båge hoppar ur Nagubussen i Pargas centrum på eftermiddagen. Mamma Susanne möter och så far de tillsammans till mormor och morfar i byn Kurkas för att tillbringa ett par timmar där innan Jakob ska på fotbollsträning.

Jakob är 10 år gammal och han spelar i Piffens -07:or. Han spelar också ishockey i ParSport (E-juniorer) och under en vanlig vecka är det program tre kvällar i veckan i Pargas, onsdagskvällarna är han ofta i Nagu på ungdomsgården Lyan och fredagskvällarna är lediga. Eftersom storebror Elias, 12 år, har samma intressen är pojkarna mycket tillsammans.

På veckoslutet är det kanske match, om det är säsong för det. Och det är det ju ofta, om man är aktiv i flera sportgrenar.

– Ikväll ska jag på löparskola, så det är nu egentligen inte fotbollsträning men jag vill dit.

Hur löper en bra fotbollsspelare?

– Så snabbt som möjligt bara, man ska springa hårt, förklarar Jakob.

Det är full fräs på hela pojken och det har det alltid varit.

– Han har varit en kämpe och en stålman från första stund, ler Susanne Båge.

Då var det inte vardag. När Jakob Båge föddes i 31 graviditetsveckan skulle Susanne egentligen bara in på en rutinkontroll till ÅUCS.

Det var dessutom vårdstrejk i landet. Men vid kontrollen märkte man att något var fel, babyn fick kämpa för sin tillvaro och det blev akut kejsarsnitt.

– Vi fick aldrig riktigt klarhet i vad som var problemet. Vid en så tidig förlossning är de allra första dagarna alltid kritiska och livet kändes upp och ner. Han låg i kuvös men fick lämna kuvösen redan efter en vecka, och så har det fortsatt, han är en kämpe utan like.

I ishockeyn har det tagit sig uttryck i att han har ett tiotal kämpe-puckar hemma i sitt prisskåp. Han vill absolut inte ge sig och trots att han verkligen inte hör till de större på isen vill han stå i mål. Det är så roligt, säger han.

– Jakob fick komma hem redan som fem veckor gammal då han vägde lite under två kilo, det är ovanligt för prematurer, säger Susannge Båge.

Men visst var tillvaron fortfarande lite kaotisk. Att Jakobs pappa Kasper några dagar efter Jakobs födelse åkte på en tidigare bokad, några dagars resa till England just då jobbigt, nu kan de le åt minnena och plocka fram den minsta Liverpool-dräkt jag någonsin har sett, en minipyjamas till Jakob.

– Som förstås var alldeles för stor då, precis som de små prematursockorna vi fick på sjukhuset, för Jakob gick de långt upp på låren.

När Jakob var fyra veckor gammal blev Susanne Båge intervjuad för ÅU (20.11.2007), i samband med att vårdkonflikten var över. Hon hade varken då eller nu något att klaga på vården.

– Jag tycker vården har varit alldeles fantastisk. I två års tid följde man noggrant med Jakobs utveckling, och om allt är ok vid två års ålder avskrivs man från prematurvården. Så gick det i vårt fall. Jag vet ju att det inte alls är alla som det går lika lyckligt för, till exempel är synproblem väldigt vanliga för prematurer. Men vi har fått och får fantastisk vård.

Vid bordet sitter Jakob och slevar in av morfars köttbullar. Jakob har en väldig aptit, enligt mamman, och är i gång mest hela tiden. Via sporterna i Pargas har kompiskretsen vuxit mycket, så det finns ingen brist på sysselsättning.

När ni har match, frågar jag, vem brukar vara och heja då?

– Det beror på, säger Jakob. Pappa kan ofta inte heja i ishockey för där är han ofta domare! Han är med som domare eller tränare i ishockey, och hejar i fotboll. Elias och mamma är med, beroende på. Och i fotbollen tror jag inte moffa har missat en enda hemmamatch som jag har haft, han och en annan faffa har som en egen stolpe där de står och hänger.

Morfar heter Nisse Isaksson och den här faffan Jakob talar om heter Bror Blomqvist.

En otroligt fin insats har Jakob Båge gjort på sin backposition i Piffens 07-juniorer den gångna säsongen.

När fotbollssektionen höll sin avslutning i oktober var det Jakob bland alla juniorer som fick Mathias Lindströms vandringspris som Årets back.

Första kvällen pokalen stod hemma på en hedersplats i bokhyllan i Jakobs rum var det en stolt och glad gosse som gick och sova. Det var bara ett litet problem som Jakob uttryckte så här:

– Den glänser så man knappt får sömn.

JAKOB BÅGE

Prematurdagen firas internationellt

De tidigt födda barnens dag, prematurerna, har fått en egen dag internationellt för att fästa uppmärksamhet på deras vård med mera. Den firas 17 november.

I Finland föds omkring 3600 prematurer i året och den finländska prematurvården hör erkänt till internationell toppklass.

En prematur är ett barn som föds innan den 37 graviditetsveckan eller väger under 2500 gram vid födseln. En såkallad normal graviditet är 40 veckor.

Små prematurer är barn som föds före graviditetsvecka 32 och som väger under 1500 gram, vilket Jakob Båge alltså gjorde.

I Åbo finns en förening för prematurfamiljer i Mannerheims barnskyddsförbunds regi. Den grundades redan 1992.

På måndag ordnar föreningen en tillställning i Aboa Vetus & Ars Nova i Åbo med aktuell information för prematurfamiljer. Om någon vill delta men inte ännu anmält sig lönar det sig att kontakta Mannerheims barnskyddsförbund i Åbo.

Vårdfacket Tehy var i strejk ungefär en månad hösten 2007. Alla akutvård sköttes normalt. Strejken avblåstes 19 november.