"Jag rekommenderar att alla som inte har barn funderar om det finns skäl att upprätta ett testamente"

Barnen ärver sina föräldrar.

Men vad sker med egendomen om den avlidne inte har några barn?

Om den som avlider inte har några barn, ärver de släktingar som enligt Ärvdabalken har rätt att ärva den avlidne.

Det sista i släktledet som då ärver är den avlidnes mostrar, morbröder, fastrar och farbröder om ingendera av föräldrarna mera lever. Den avlidnes kusiner ärver inte. Om ingen släkting med arvsrätt lever är utgångspunkten att arvet går till staten.

Ett undantag är då den barnlöse avlidne är gift. Då ärver den efterlevande maken den först avlidne.

Arvsrätten är dock begränsad.

När även den efterlevande avlidit skall den efterlevandes egendom delas mellan den först avlidnes släktingar och den efterlevandes släktingar. Den först avlidnes egendom övergår alltså inte slutligt till den efterlevande.

Den först avlidnes släktingar kallas sekundära arvingar, eftersom deras arvsrätt aktualiseras först då den efterlevande avlidit.

En fördelning av den efterlevandes egendom förutsätter givetvis att den först avlidne har arvsberättigade släktingar vid liv då den efterlevande avlider.

Syskonens barn till den först avlidne är de sista arvsberättigade av de sekundära arvingarna.

Då den efterlevandes arvsrätt är begränsad kan den efterlevande inte förordna om egendomen med ett testamente.

Detta även om den efterlevande får ägorätt till egendomen och får nyttja och förbruka den under sin livstid.

Den efterlevande kan givetvis förordna om sin egen egendom med testamente men om testamentet gäller även den först avlidnes egendom blir testamentet utan verkan till den del det gäller den först avlidnes egendom.

Ofta  har den först avlidnes och den efterlevandes arvsberättigade släktingar inte någon närmare kontakt med varandra.

Om det dessutom löper en längre tid mellan den först avlidnes bortgång och den efterlevandes bortgång är det möjligt att släktingarna inte alls känner varandra då den efterlevande avlider.

Då kan arvskiftet kännas obekvämt.

Utgångspunkten är att tillgångarna delas mellan den först avlidnes släktingar och den efterlevandes släktingar så att bägge släktgrenar får hälften av tillgångarna.

Om makarna haft egendom som den andra inte haft giftorätt till eller den först avlidnes tillgångar av någon annan orsak varit mer eller mindre än hälften av makarnas gemensamma tillgångar skall den först avlidnes andel anses motsvara en lika stor andel av kvarlåtenskapen.

Om den efterlevandes tillgångar ökat från det de var vid den föst avlidnes bortgång och detta beror på att den efterlevande genom arv, testamente eller gåva erhållit egendom efter den först avlidnes bortgång eller om den efterlevande genom förvärvsarbete efter den första avlidnes bortgång ökat på sin egendom kommer denna  ökning den efterlevande till godo.

Den som inte har barn kan med ett testamente förordna om den slutliga mottagaren av sin egendom.

På detta sätt kan en barnlös person undvika att egendomen går till staten eller om man är gift i ett barnlöst äktenskap att den efterlevande makes släktingar behöver förrätta ett arvskifte med den först avlidnes släktingar.

Jag rekommenderar att alla som inte har barn tar sig en liten stund för att fundera kring denna fråga och om det finns skäl att upprätta ett testamente.

Lotta Laineenkare

Advokat, vicehäradshövding