Jag möts av tio barn

Jag möts av ljudet av barn som är mitt inne i leken. Någon leker i hemhörnan, någon annan ritar och en tredje grupp bygger med domino som sedan så småningom skall falla i ett led. Barndomsminnen växer till liv.

Jag besöker eftis för att fråga dem några frågor inför spaltartexten.

Jag behöver inspiration, hjälp och idéer inför denna text. Jag sätter mig ned vid dem som ritar. Vi pratar om kommande veckoslut, sagofigurer och så frågar jag vem de skulle vilja hjälpa. Vem skulle du vilja hjälpa om du kunde hjälpa vem som helst i hela världen?

Vissa av barnen svarar spontant på frågan och skriver sedan ner det på ett papper. Andra funderar en längre stund och man ser djupet i deras ögon. Ingen av dem svarar mitt namn, trots att jag är där med en öppen agenda. Att samla inspiration och tankar inför denna text.

Så småningom kommer någon på den fina idén att skriva lappar på min rygg.

Vi har väl alla lekt denna lek i vår barndom, och kanske blivit sårade eller fundersamma över vissa ord på ryggen.

Men nu, mitt i barnens spontana lek, så börjar leken. Jag är nervös över vilka ord barnen skriver på min rygg. Jag gissar att det står präst, pratsam och barfota. Vilka ord skulle det stå på din rygg om barnen i din vardag skulle få skriva?

Men jag har fel gällande orden på min rygg.

Det börjar med en lapp där det finns kaffe, choklad och ett hjärta.

Snart dyker det upp fler barn runt omkring mig, och fler lappar blir fästa på min rygg. Snabbt blir min rygg täckt av lappar, både bilder och ord. Nu kommer också de sista barnen fram och läser på min rygg. Jag hör hur vissa fnissar för att det står att jag är kär och ett hjärta. Vad fint att min kärlek syns, tänker jag.

Fylld av hemliga meddelande på ryggen går jag vidare. Men innan jag går så ber jag dem att ta bort de lappar som de själva inte skulle vilja ha på sin rygg, för jag vet att där finns en lapp med en bild av hundkacka.

Men det är den enda lappen som barnen anser att skall bort från min rygg. Alla tio barn som är där enas om att den skall bort och sedan vinkar dom hejdå åt mig.

Jag går vidare, tar en kopp kaffe och märker att en lapp har fallit på vägen upp till kafferummet. En lapp med ett hjärta.

Många kollegor ler och kommenterar min rygg, jag är fylld av värme. För bilderna på min rygg är fyllda av kärlek och glädje. Det finns J, hjärta och värme i orden och bilderna.

Barnen har hjälpt mig att få ihop en text om hur goda medmänniskor dessa eftisbarn är. De fyllde min stora rygg med fina bilder, goda tankar och värme.

Dom gav mig en bild av Gud som jag bär med mig.