"Jag hoppas på en mera genomtänkt och värdig uppföljning, som också ÅA kunde vara en part i"
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Var det fel av Åbo Akademi att porta förra veckans jämställdhetsdebatt?
Det tycker inte jag. Beslutet har, såvitt jag kan se, aldrig handlat om censur eller skydd av ömhudade studerande och personal, utan snarare om att måna om en viss miniminivå på debatten inom ÅA:s väggar.
Det var naturligtvis ett medvetet publikfriande drag av organisatörerna att bjuda in Bard men det är också sorgligt att man tänker sig att mansdiskussionen skulle ha något att vinna på det slag av invektivfyllt rabulerande Bard ger uttryck för.
Han visade också under själva debatten och framför allt med sina uttalanden i pressen efteråt att ÅA:s bedömning var den rätta.
Lika sorgligt är det att konstatera att det idag så gott som ofrånkomligen är den som försöker hålla debatten städad som förlorar: så snart ordet yttrandefrihet yppats går drevet igång.
Det här var ett oerhört tråkigt slutresultat, inte minst för att mansdiskussionen är så viktig.
Tråkigt också eftersom relevanta ärenden lyftes upp under debatten, även av Bard och Mparmpagiannis, men de begynnande trådarna klipptes av i återkommande, befängda utfall mot feminism och genusvetenskap.
Den enda som i allt detta skadade det fria ordet var faktiskt Bard själv, som gång på gång avbröt och aggressivt pratade över de övriga medverkandes sakliga inlägg.
Moderatorn Sågboms inledande beskrivning av honom som en skicklig debattör ter sig i sammanhanget närmast parodisk.
Mansdiskussionen, vi män och kvinnor förtjänar bättre än detta.
Jag hoppas därför på en mera genomtänkt och värdig uppföljning, som också ÅA kunde vara en part i.
Mats Lillhannus
musiker och f.d. ÅA-studerande