"Jag har börjat läsa mera -- och drömmer om att kanske sjunga i kör"
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
”Spridda tankar från en tankspridd” är titeln på en svensk kåserisamling som har stått i bokhyllan i vår stuga så länge jag kan minnas. Av själva kåserierna har jag inget minne, de flesta var skrivna i 50-60-talets Sverige har jag för mig, men titeln har fastnat. När jag ser titeln och boken får jag minnesbilder när jag ligger på bryggan vid stugan i den heta sommarsolen och läser.
När jag sitter i mitt hemmakontor och funderar på hur denna sommar skall bli, så är det inte vädret som är det första som dyker upp i tankarna. Undantagstillståndet som ett litet virus åstadkom och effekten på vårt samhälle och på vårt beteende ligger betydligt närmare till hands.
Trots att det känns som en oändlighet vi har levt med fysisk distansering, är det ju inte mera än knappa tre månader. Vi har alltså som människor och samhälle gjort stora förändringar på en otroligt kort tid och jag inte annat än förundras över hur anpassningsbara vi som människor och samhälle sist och slutligen är!
Sedan regeringen införde undantagstillståndet som innebar restriktioner i vårt umgänge har vi varit mycket duktiga på social distansering. Bland annat stora familjetillställningarna som dop, bröllop och begravningar har sett mycket annorlunda ut denna vår.
Korttidseffekterna av denna distansering kan säkert sammanfattas med olika grad av frustration kring icke önskvärda arbets- och/eller livssituationer som vi helst skulle lämna bakom oss. Ifall jag skall drista mig till att spekulera något om framtiden och långtidseffekterna tänker jag bara konstatera att livet inte kommer att fortsätta som förr. På gott och ont.
En för mig förvånande, men kanske inte helt oväntad konsekvens av distanseringen är att jag har börjat drömma om ta upp nya och gamla aktiviteter som inbegriper människomöten.
En aktivitet som jag funderar på att återuppta är körsång. De virtuella körerna som nu som då dyker upp i mitt sociala medieflöde har speglat en glädje och samhörighet. Det syns att det är roligt att sjunga tillsammans även på distans. Tanken känns lockande.
Jag är väldigt fundersam om musicerandet på en virtuell estrad skulle kännas lika positivt för mig. Jag har trots allt upplevt övandet på etyder, skalor, sonater och konserter hemma som en viss utmaning för den egna och de närmaste anhörigas njutning.
För mig är dock en av de viktigaste ingredienserna i musicerandet upplevelsen av det gemensamma. Skapandet av musiken, harmonier, rytm och kanske också text till en helhet som bara finns i stunden. En upplevelse av tillhörighet och kreativitet, skapande och konsumerande. Kanske jag ändå borde leta efter lämplig kör att engagera mig i? Det lär ju vara dessutom ha positiva effekter på hälsan.
En annan aktivitet som har hamnat i skymundan de senaste åren är läsningen. Tidigare var det väldigt viktigt för mig, ända tills varierande ögonproblem gjorde läsningen innan läggdags och i skarpt solljus mera utmanande. Jag har därför lagt av en aning med läsandet som tidsfördriv.
Att återuppta läsandet genom att delta i en bokklubb kändes därmed helt rätt när tillfället gavs någon vecka in i distanseringen. En tråd i ett Facebook-inlägg kom att skapa en ny hobby. Som en kul grej började jag med två gamla vänner, som inte har träffats samtidigt under de senaste 20 åren, samlas varje söndag kring några kapitel ur en gemensamt vald bok.
Jag har tyckt väldigt mycket om denna aktivitet som fungerar jättebra även på distans. Vi har tillsammans funderat hur vi läser och vilka tankar läsningen genererar. Vi har valt böcker som kräver någon form av eftertanke och manar till analys av oss själva och vårt samhälle. Olika aspekter kring människans inre väsen har varit föremål för analys och diskussion.
Som en bieffekt känner jag hur njutningen med att läsa börjar komma tillbaks. Nöjet att sätta mig i solstolen eller fåtöljen och sjunka ner i boken en stund och fundera känns väldigt positivt. Att det dessutom har skrattats mycket på våra träffar gör ju inte saken sämre och jag ser redan fram emot vår inplanerade sommarträff där den ordinerade semesterläsningen skall analyseras.
Klart är att vi och vårt samhälle kommer att påverkas mycket och länge av virusets effekter. Anpassningsbarheten till nya förutsättningar ger oss dock möjligheter att utforska oss själva och börja med något nytt.
Kanske till och med något du tidigare inte hade tänkt att skulle vara möjligt eller som du hade glömt bort hur roligt det kunde vara? Kanske tiden nu är mogen att testa?
Ronald Österbacka
professor i fysik, Åbo Akademi