Jag brukar inte leverera nyårslöften, men i år ska jag göra ett undantag

Jag brukar inte leverera nyårslöften, men i år ska jag göra ett undantag.

Jag ska försöka bli minimalist.

Eller åtminstone mera minimalistisk.

Jag syftar inte på den gamla konstriktningen, utan på idealet att inte samla på sig onödiga prylar.

De där bananlådorna med alla mina gamla skolböcker, till exempel. Dags att gå igenom dem, och slänga allt som inte egentligen betyder nåt för mig. Vilket väl i princip är det mesta förutom häften där jag tecknat eller skrivit uppsatser och egna berättelser.

Resten av grejerna kan jag ju, om jag vill spara ett minne, lägga ut på golvet och fotografera innan rubbet åker i soporna.

Det här var väl ett trivialt och ganska självklart exempel.

Knepigare blir det säkert med gamla leksaker och andra barndomsminnen. Och skivorna behåller jag nog trots att jag prenumererar på Spotify.

Men frågan jag vill ställa mig – och genom handling svara på – är: Vilka grejer ger mig, genom att de upptar både skåp- och hjärnutrymme, mera stress än lycka?

Svaret är högst personligt, men jag tror att jag är redo att göra mig av med ganska mycket grejer – med hopp om att samtidigt göra mitt sinne lättare.

En podd som inspirerat mig heter The Minimalists, där amerikanerna Joshua Fields Millburn och Ryan Nicodemus diskuterar vårt förhållande till föremålen. Man kan också se en dokumentär med dem på Netflix.

Det är två smarta typer som för några år sedan lämnade företagsvärlden för att istället satsa på att, både bildligt och mentalt, resa med lättare packning.

De är inte fundamentalister, men vill uppmuntra folk att ställa de här frågorna i sina egna liv.

Och tio minuter efter att jag sett deras dokumentär hade jag faktiskt fyllt två sopsäckar med gamla, slitna och inte sällan håliga kläder.

Grejer som jag i vissa fall hade behållit i tiotals år, utan att riktigt veta varför. För en regnig dag, kanske. Eller för dagen då jag behöver en skitig reservjacka för reservjackan för reservjackan för min skitiga arbetsjacka.

Jag bilade iväg med rasket till Toppå och vräkte ner det i containern för textiler som sedan återanvänds.

Det ska bli intressant att se om jag lyckas behålla den drajven hela 2018.