"Investeringsbolagens målsättning är att göra ekonomisk vinst och deras hjärtan klappar därför inte för våra äldre människors bästa"

Kvalitetskontrollen i åldringsvården är dålig säger Ole Norrback, och konstaterar att de aktuella problemen därför inte kommer som en överraskning för honom (ÅU 30.1). Men är det verkligen kvalitetskontrollen det främst gäller att satsa på? Är det den som är den viktigaste frågan när det gäller att råda bot på dagens sorgliga situation?

Norrback har säkert rätt i att alla kommuner inte har varit tillräckligt precisa som upphandlare av privata hälsovårdstjänster, men man kan fråga sig om vägen till god åldringsvård går genom detaljerade minimikrav och kraftigt utbyggd övervakning. Naturligtvis kan man skärpa regler och intensifiera övervakning, men borde inte vägen till den goda vården i första hand utgå från att personalen? Från att alla de som arbetar inom åldringsvården ges förutsättningar att göra ett bra arbete och möjlighet att utveckla det?

Visst krävs det regelbunden översyn av verksamheten, vare sig den drivs i offentlig, privat eller den tredje sektorns regi, men ett heltäckande, verkligen effektivt övervakningssystem skulle inte bara bli mycket dyrt. Det skulle också försvåra utvecklandet och ibruktagandet av nya verksamhetsformer och arbetssätt.

Ifall vi på allvar strävar efter att alla gamlingar ska få den vård de behöver, kan vi inte återgå till den ”gamla, goda tiden” då äldre personer som inte hade anhöriga som kunde hjälpa dem auktionerades ut till den som gick med på att ta hand om dem för den lägsta ersättningen. Idag är vi inte så långt från den situationen, i och med att internationella investeringsbolag tagit över en stor del av åldringsvården i vårt land. Deras målsättning är att göra ekonomisk vinst och deras hjärtan klappar därför inte för våra äldre människors bästa, utan för att deras aktieägare ska få så god avkastning som möjligt på sitt kapital.

Så länge börsnoterade bolag, som till stor del ägs av internationella investerare, har rätt att delta i åldringsvården, kommer de att ha möjlighet att på olika sätt kringgå den intensifierade kvalitetskontroll Norrback efterlyser. Om utgångspunkten för verksamhet inom åldringsvården är att eftersträva största möjliga vinst, hittar stora bolag kryphål i alla bestämmelser och kan, med hjälp av sina jurister, försvåra och försena myndigheternas försök att ställa dem till ansvar. Eftersom de årligen betalar ut vinst åt sina aktieägare, blir dessutom kostnaderna för deras verksamhet, åtminstone i princip, större än kommunens.

Därför gäller det i första hand att förhindra att börsbolagen, genom invecklade, interna lånearrangemang, kan konkurrera ut inte bara kommunens egen verksamhet, utan också vanliga, hyggliga finländska föreningar och företag i branschen.

Gustav Wickström