"Intressanta och exotiska ställen finns det gott om även på nära håll"

Trots digitaliseringen och all otaliga appar och andra kommunikationsmedel som vi har för hålla kontakt med varandra i realtid reser vi allt mera. Resorna har inte ökat bara i antal utan ofta reser vi allt längre och längre bort. Både på jobb och fritid. Det är inte heller bara människor som reser utan varutransporterna har också ökat nästan exponentiellt tack vare den globala ekonomin och allt växande näthandeln.

Ofta bor vi långt från våra arbetsplatser, och det är inte alls ovanligt att folk kör – eller i bästa fall åker kollektivt – flera timmar om dagen bara för komma till jobbet på morgonen och hem på kvällen. Regeringens nya bestämmelser om utökad pendlingsregion för arbetslösa där avståndet mellan arbete och hem kan i praktiken vara långt över 100 kilometer minskar inte precis behovet att resa.

Fritids- och semesterresorna bär ofta till andra kontinenter än där vi bor; européerna reser till Asien och asiaterna kommer i stora skaror till Europa, båda för att leva nånting nytt och exotiskt. Finland som de flesta europeiska länder räknar med att turismen från Asien mångdubblas under de närmaste åren.

På grund av detta och de allmänna förväntningarna på ökande flygtrafik byggs det till både terminalutrymmen och landningsbanor. Bland annat väntar Helsingfors, Stockholm och Köpenhamn att trafikmängderna ökar med 40 procent, och det byggs nya faciliteter därefter.

De transkontinentala resorna görs nästan uteslutande med flyg, men vi flyger även betydligt kortare sträckor. Själv flög jag nyligen från Helsingfors till Åbo via Mariehamn. Omvägen var dock inte var mitt eget val utan orsakades av flygbolagets ruttplaner. Jag har fortfarande dåligt samvete för denna korta flygresa, även om många kanske skulle trösta sig med att sträckan var bara en del av en längre resa. Oftast flyger vi bara av gammal vana och lättja. Flygresorna upplevs som smidiga och dessutom är de ofta billigare än motsvarande tågresor. Samma känsla av smidighet toppat med känsla av frihet karaktäriserar vårt bilkörande.

Vi alla vet att mycket väl hur vårt resande och speciellt flyg- och bilresorna bidrar till klimatförändringen och ändå använder de flesta av oss dessa transportmedel i vardagen. Som alla förändringar känns väl en tanke om förändrade resvanor allt för jobbig om inte helt omöjlig, speciellt om man råkar bo i en glesbygd och ha arbetet i en större stad. Hur skulle man ta sig till jobbet om man inte fick använda egen bil, när ingen eller väldigt gles kollektivtrafik är det enda alternativet? Att flytta hemort är inte alltid så lockande eller ens möjligt.

Jag tror inte att vårt resande kommer att minska särdeles mycket inom de närmaste årtionden även om de flesta skulle avstå från semesterresorna till fjärran länder.

Vi bör fundera på andra sätt att minimera utsläpp av koldioxid och andra skadliga ämnen i luften.

Sverige har infört en flygskatt på alla inrikesflyg, vilket faktiskt – tillsammans med arbetsplatsernas egna miljöpolicyer – har lett till att många myndigheter och företag har förbjudit alla inrikesresor med flyg. Man tar tåget i stället. Många privatpersoner har dessutom frivilligt bestämt sig att leva helt flygfritt.

Flygbolagen håller på att jobba på för att minimera flygens bränsleförbrukning och ta fram mindre miljöskadliga bränslealternativ både för att förbättra sin miljöimage och även att minimera kostnader. Ekonomin kan ofta ha underbara effekter på miljön. Även bilindustrin arbetar febrilt att svara på de strängare kraven på utsläppsmängderna och konsumenternas efterfrågan på miljövänliga bilar. Biltillverkarna konkurrerar om framgångar i utveckling av förmånliga elbilar med tillräckligt effektiva batterier. Å andra sidan behövs det el till att ladda dessa bilar, och globalt sätt är produktionen av el allt annat än fossilfritt. Därför är det bra att även motorer som använder andra drivmedel utvecklas mot snålare bränsleanvändning och renare utsläppt. Nu verkar det som om även dieselbilarnas kvävedioxidutsläpp kunde minimeras med rätt enkla knep. Det kanske låter något osannolikt att någon först nu skulle ha kommit på den tekniska lösningen, men jag vågar tro på nyheterna om denna teknik. Jag tror att all transportindustri med ens lite självaktning inte mera vågar försöka bluffa efter det på många sätt dyra Volkswagen-fiaskot.

Det finns även annan typ av samhällsutveckling som förhoppningsvis leder till minskade utsläpp och ändrade trafikvanor. Tallinn har infört gratis stadsbussar och räknar med att ha tjänat tiotals miljoner euro ”på köpet”. Å andra sidan menar myndigheterna i Finland att gratis kommunaltrafik skulle märkbart öka invånarnas skattebörda. Intressant att konsekvenserna kan vara så olika.

Många städer har under de senare åren börjat på mera allvar planera för lätt trafik och dess framkomlighet. Så även Åbo stad som inte mera betraktar cyklister enbart som förfulande tecken på fattigdom. Det skadar inte heller att positiva hälsoeffekter, med antagligen inberäknade förväntade besparingar inom hälsovården, används som tilläggsargument för främjande av fungerande nätverk av cykel- och gångbanor. För någon vecka sedan lanserades stadscyklarna i Åbo och användarna verkar snabbt ha hittat dem, att bedöma av de halvtomma cykelställningarna och rätt frekventa gula cyklar i trafiken.

Dessa cyklar, eller förstås även de egna, kunde med fördel kunna användas för kortare semesterresor och utflykter i närområden. Varför inte i sommar byta en längre semesterresa mot en cykeltur på egen hemort? Eller alternativt ta en tur på vatten med hjälp av endast egna krafter genom att paddla, ro, surfa eller segla. Intressanta och exotiska ställen finns det gott om även på nära håll, och både miljön och hälsan skulle glädjas av dessa resmål.

Johanna Mattila

Docent vid Åbo Akademi