Inte raketvetenskap

Att fördela beskattningen mellan två kommuner skulle förutsätta en uppdatering av vår grundlag, sade kommun- och reformminister Anu Vehviläinen (c) i tisdags då hon tog emot – och direkt sköt ned – en utredning om dubbelt kommunmedlemskap.

Och eftersom regeringen inte vill ändra grundlagen eller beräkningsgrunderna för den kommunala beskattningen kommer frågan om dubbelt kommunmedlemskap antagligen att begravas nu. Det är synd eftersom vår reforminriktade regering gärna hade kunnat ställa sig lite mer öppen till också radikalare nytänkande i dessa frågor.

Det handlar ju om att, vid behov också lagstiftningsvägen, skapa större möjligheter för allt mer och fler rörliga medborgare att alternera mellan hem- och fritidskommunen, där man tillbringar allt mera tid och använder kommunal service. En i högsta grad åboländsk fråga, med andra ord.

Ett förslag i arbetsgruppsrapporten som kan överleva är att ”främja gränsöverskridande digitala tjänster som digitalt entrepenörskap”. Detta kräver bara en ändring av paragraf 22 i kommunallagen. Men radikalt är detta inte.

I utredningen smakar man också på innovativa lösningar från andra länder -– dock utan att fatta tycke för dem. En modell finns i Japan, där man sedan 2007 kan donera medel till sin forna hemkommun i exempelvis glesbygden och sedan dra av donationens belopp i beskattningen. Onekligen lite fräscht!

Men då utredningen av dubbelt kommunmedlemskap nu tydligen skall dumpas i den berömda mappen ö kvarstår tidigare förslag, som redan börjar ha ett antal år på nacken. Ett sådant kläcktes redan på 1960-talet av Korpopolitikern Rudin Eneberg. Han föreslog att man kunde få betala en månads kommunalskatt till sin sommarkommun, dock utan att det skulle handla om dubbelt kommunmedlemskap eller bli problem med rösträtten.

Något som igen tål att tänkas på? Eller står gällande lagstiftning igen där som en mental Berlinmur?

En annan möjlighet till nytänkande kan uppenbara sig då vård- och landskapsreformen genomförs. Frågan om landskapens beskattningsrätt – vilket vore bättre än planerna att skicka upp 60 procent av kommunernas budget till Finansministeriet – finns fortfarande med i bilden. Då kan också frågan om det dubbla kommunmedlemskapet bli aktuell på nytt, tror åtminstone Siv Sandberg, forskare vid Åbo Akademi.

Det skall vi hoppas. Trots allt handlar detta med att beakta verkligheten i vardagen för dagens människor inte om raketvetenskap. Att vid behov ändra lagstiftningen så att den motsvarar denna verklighet är heller inte i lag förbjudet.

Det är rimligtvis just därför vi har en regering och en riksdag.

Stefan Wallin

Svenska riksdagsgruppens ordförande, Åbo