Inte ens Angela Merkel kunde lösa fiskarnas problem
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Inställningen till det småskaliga fisket i vårt land är ambivalent så det förslår.
Yrkesfiskarna har under en följd av år minskat kontinuerligt.
Samtidigt understryker näringsexperter och forskare att fisk är hälsosam föda.
Priset inom detaljhandeln ligger på en så hög nivå att många konsumenter inte har råd att köpa fisk oavsett hur hälsosam den konstateras vara.
Det betyder att det finns en marknad och efterfrågan som har möjligheter att växa.
I allmänhet bör prisbildningen för en råvara vara god om efterfrågan ligger på en hög nivå. Det gäller absolut inte generellt för den fisk som det småskaliga fisket tar upp ur sjön.
Priset inom detaljhandeln ligger på en så hög nivå att många konsumenter inte har råd att köpa fisk oavsett hur hälsosam den konstateras vara.
Låt mig exemplifiera med gös. Filen kan kosta upp till cirka 45 euro per kilo medan fiskaren kan få omkring 4–5 euro per kilo för rensad gös.
Det är belagt genom många undersökningar som är seriöst utförda när det gäller livsmedelskedjan att handeln tar ut den största marginalen och producenten erhåller den lägsta.
Varför har det uppstått en sådan här verklighet?
I allmänhet när vi talar om fri konkurrens så uppfattas det som positivt. Det anser också jag, men samtidigt är det så att fullständigt fri konkurrens i princip aldrig råder.
Det finns ofta någon faktor som påverkar marknadsprocessen. En sådan är den allt mer tilltagande importen av fisk.
Som så ofta är det makten som påverkar – den som har störst makt inom fiskområdet tar ut den största vinstandelen.
Detaljhandeln är i en så stark position att den kan tillämpa prissättningen därför att konkurrensen är svag på grund av det finns två kedjor som dominerar marknaden.
Alla vet vilka – S-kedjan och K-kedjan.
Handeln är med andra ord allt för koncentrerad.
Jag tycker att konkurrenslagstiftningen borde tillträda, men den har i många fall visat sig tandlös.
Den enskilde fiskaren har mycket små möjligheter att påverka sin prissättning och sin position på marknaden. För fiskaren är en fri marknad så som den fungerar ingen ljuv musik.
Här finner vi huvudorsaken till att ungdomen inte blir fiskare. Inkomsten är allt för låg och dessutom för osäker eftersom näringen också lever på naturens villkor.
Under julen har jag läst förre tyska förbundskanslern Angela Merkels memoarer. Hon hade under sin karriär kontakt med yrkesfiskare vid Östersjökusten som lade fram sina problem.
Merkel lovade undersöka saken.
Hon är känd för att vara en noggrann och stark ledare.
Hon svarade att hon inte funnit en modell som skulle vara en lösning för fiskarna. Så frågan är inte enkel.
Jag har heller ingen patentmodell men jag är rätt övertygad om att det är svårt utan någon form av samhällsstyrning. Men vi lever i en tid när det inte anses konstruktivt att tala om styrning trots att det finns vissa grupper som skulle vara i behov av det i någon mån.