Inte en fluga förnär
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
I somras läste jag den kroatiska författaren och journalisten Slavenka Drakulic bok "Inte en fluga förnär". En bok om inbördeskriget i det forna Jugoslavien och de ofattbara grymheter som utspelades under kriget. Titeln syftar på beskrivningen av Goran Jelisic, en bosnienserb som krigsförbrytartribunalen i Haag år 1999 dömde till 40 års fängelse för 13 mord, men sannolikt var offren över 100 i huvudsak muslimska män.
Goran Jelisic var en hängiven och omtyckt sportfiskare som av den lokala fiskeföreningens muslimske ordförande beskrevs som en sympatisk och fridsam person som aldrig skulle göra en fluga förnär, än mindre än människa.
Ändå förvandlades han till en kallblodig mördare som godtyckligt agerade bödel i fånglägret utanför hans hemstad Brcko
Drakulic vill genom sin bok ge krigsförbrytarna ett ansikte och peka på att de inte var några monster. De var vanliga män som till följd av långvarig nationalistisk hatpropaganda plötsligt började slå ihjäl sina grannar.
Ett effektivt sätt att väcka hatet är att låta människorna långsamt och steg för steg vänja sig vid hatet och göra det till en del av vardagen, skriver Drakulic.
Redan en så liten sak som att sluta hälsa på människor som tillhör en annan befolkningsgrupp är första steget till att leda in en nation på farliga vägar, menar Drakulic.
Också här hemma florerar hatet. En pizzeria i Pargas får fönstren krossade, och gärningsmannen gör en Hitlerhälsning. På nätet dödshotas och skymfas flyktingar, invandrare och asylsökande.
Sannfinländarnas ordförande Jussi Halla-aho vill internera asylsökande som fått avslag på sina asylansökningar till särskilda uppsamlingsläger.
Partiets sannolika presidentkandidat Laura Huhtasaari poserar med en kamphund framför en gallergrind med texten "paperit kiitos" och hashtagen "suomi takaisin".
Att jämföra bilden med en SS-kvinna på vakt vid ett koncentrationsläger är inte allt för långsökt.
Man kan kanske inte dra alltför långtgående paralleller med det som skedde i det forna Jugoslavien och det som händer i Finland. Men det finns obehagliga likheter. Politiker döms för hets mot folkgrupp, alternativa nyhetskanaler som MV-lehti sprider sin hatpropaganda för att inte tala om den hatiskhet som florerar på nätet.
Kanske tittar vi snett på vår utländska granne och slutar hälsa på hen. I sakta mak avhumaniseras "de andra, de som inte hör hit".
Och när någon slutar ha ett människovärde är det lätt att ta till våld mot denne.
Och då kanske våldsverkaren är någon som du inte trodde skulle göra en fluga förnär.