Inte alltid eniga – men enade

Hur lätt är det att hålla sams egentligen? Inte alls lätt verkar det som? Det bråkas på alla nivåer – överallt. Politikerna debatterar, ja, de ”käbblar” tycker vi ibland. De argumenterar – ibland i hårda ordalag.

Just nu dividerar experter om vilken coronastrategi som är den rätta. På arbetsplatsen är vi inte alltid heller överens? Det kan handla om smått och stort. På en del arbetsplatser jag jobbat på har vi varit oeniga om vem som ska tömma diskmaskinen och fylla på kaffe. Och i familjen – inte är det lätt att vara sams jämt där heller, när man är trött och hungrig eller stressad… Det mest förödande uttrycket av oenighet, det är nog kriget. Och krigets fasor: svält, övergrepp, sjukdomar, lemlästning och död, de mest avskyvärda konsekvenserna. Vi lever sannerligen i en värld av splittring. Det finns starka krafter som vill dra oss isär. Som motkraft till det talar Jesus om enhet.

Han ber om enhet för sina lärjungar, som han hade runt sig, de som fortsatte hans arbete och berättade om Jesus, han ber för deras efterföljare, för alla som vill tro på Jesus, ja han ber för oss, han ber om enhet för oss….. Men är det egentligen bra det här med enhet och enighet om man tänker efter? Hur blir det om alla tycker lika? Ganska färglöst och tråkigt rentav…Kan det inte rentav vara farligt att ständigt släta över konflikter för att alla ska vara sams hela tiden? Ska man inte få säga ifrån om man tycker att någon har fel eller gör fel? Ska man inte få höja sin röst om man tycker att man vet ett bättre sätt att göra saker på, eller om man känner sig trampad på eller kränkt? Jo, det tror jag att man får! Evangelierna är ju faktiskt fulla med exempel på att Jesus säger ifrån. Han reagerar på orättvisor och på att människor begränsas av sjukdom och fattigdom eller mänskliga fördomar. Han reagerar på alla former av exkludering. På att människor utestängs från gemenskap och sammanhang. Han reagerar när enheten, sammanhållningen, är i fara. När vi dras isär av splittrande krafter. Jesus var en frimodig debattör som gärna diskuterade hur lagar och regler skulle tolkas med de skriftlärda…alltid med människornas bästa för ögonen. Det är viktigt att hålla samman och jag tänker att det gäller hela mänskligheten, alla människor. Alla har vi olika kunskaper, förmågor, idéer, insikter och perspektiv. Alla behövs. Men det är ju inte alltid så lätt att hålla ihop, att dra åt samma håll… Hur ska vi se på det? Måste vi tycka lika om allt? Måste vi ha samma åsikter? Nej, det viktiga är inte att vi är eniga i allt – utan att vi är enade. Att vi inser att vi alla är beroende av varandra, att vi behöver varandra, och att vi - och hela skapelsen - hänger ihop som en helhet, stark och sårbar på samma gång. Det är det som Jesus, genom sitt sätt att tala och leva, vill visa oss. När enheten är hotad säger han ifrån. När någon utestängs från fullödigt, meningsfullt liv, vad än orsaken månde vara, då reagerar han. Vi kan vara oeniga i hur vi bäst bygger det goda samhället, men när det övergripande målet hotas, mänsklighetens och skapelsens sammanhållning, då är det läge att sätta ner foten. Jag tänker att det är som med ett pussel. Pusselbitarna är olika. De kan ha olika färg och form men de passar ihop – och de bildar en helhet som blir nånting mer om man sätter ihop dem, jämfört med om man bara lägger alla bitar var för sig. En bild växer fram. Och faktum är att om alla bitar vore likadana skulle inte pusslet hålla ihop. På samma sätt tänker jag att det är med oss människor. När vi samarbetar förmår vi skapa något mer, något större tillsammans, än vad vi klarar var och en för sig. Vi bidrar på olika sätt, ja, olikheterna och mångfalden är snarast en förutsättning för att vi ska kunna vara kreativa och hitta lösningar på våra gemensamma utmaningar. Det är inte säkert att det går lätt. För livet är inget enkelt pussel. Men om vi hjälps åt, om vi har samma mål och vill varandra väl, så bygger vi det goda samhället. Vi bygger Guds rike, tillsammans – här och nu.