Inte alla män, men alldeles för många – ”Vårt samhälle är trasigt i det här avseendet och vi måste fråga oss varför?”
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Rubriken syftar på en studie om mäns attityder till våld mot kvinnor som gjorts på uppdrag av Kvinnoorganisationerna i Samarbete (Nytkis).
Ämnet är svårt i en finsk kontext, eftersom Finland är ett av de länder i Europa som toppar jämförelserna när det gäller våld mot kvinnor.
Undersökningsresultaten var oroväckande och väckte en viktig samhällsdebatt.
I den här kolumnen kommer jag inte att fokusera på detaljerna i undersökningsresultaten, eftersom viktigare än procentsatser och siffror är att vi inte förvränger eller ogiltigförklarar denna debatt.
Vi kan inte ducka för smärtsamma frågor under förevändningen att majoriteten av männen inte begår våldsbrott eller olämpligt beteende.
Vi kan inte lämna problemet obehandlat, även om det finns skillnader i statistiken.
Det är ett faktum att alltför många kvinnor är rädda, både i hemmet och på gatan.
Vårt samhälle är trasigt i det här avseendet och vi måste fråga oss varför?
Våldet i vårt samhälle har många orsaker och lager.
Det skulle vara intellektuellt lättsinnigt och till och med farligt att förenkla eller klumpa ihop dem.
Det finns dock alltid orsaker och när vi tittar på dem måste vi acceptera ett obestridligt faktum: endast män kan stoppa manligt våld och förändra attityderna.
Vi har alla ett ansvar, först och främst för våra egna handlingar, men detta ansvar kan också sträcka sig bredare.
Framför allt måste män ha modet att reflektera över sin egen värld och behovet av att förändra den.
Skapar vi en miljö där det är tryggt för pojkar och män att möta och prata om sina osäkerheter?
Finns det tillräckligt med utrymme för känslighet och sårbarhet bland män?
Erbjuder mansvärlden tillräckligt många sunda förebilder som förmedlar att man inte alltid behöver vara tuff och bestämd?
Skapar vi en miljö där det är tryggt för pojkar och män att möta och prata om sina osäkerheter?
Vår kultur och den miljö vi växer upp i bestäms i slutändan av våra handlingar. Hur vi agerar är en återspegling av vad vi anser vara maskulint – och ännu viktigare, vad vi inte anser vara det. Begreppet maskulinitet bör vara brett.
Ett grundläggande strukturellt fel är sätten man närmat sig förebyggandet av våld och trakasserier.
Ofta har man försökt skydda flickor och kvinnor genom att säga åt dem att inte bete sig ”fel” eller att vara försiktiga i vissa situationer.
Detta tillvägagångssätt är i grunden felaktigt, eftersom det underförstått accepterar att någon kommer att utsätta dem för våld.
Vi måste uppfostra pojkar på ett sådant sätt att våld inte förekommer.
Problemet kan inte lösas genom att man undviker symptomen – problemet måste angripas vid rötterna.
Vi måste uppfostra pojkar på ett sådant sätt att våld inte förekommer.
Vi måste förkasta inställningen att ”pojkar är pojkar”.
Utbildning och kultur måste förändras så att pojkar lär sig att våld inte är ett acceptabelt beteende i någon situation.
På senare tid har det talats mycket om att unga mäns värderingar rör sig i en mer konservativ riktning.
En orsak till detta fenomen är den osäkerhet som jämställdhetens framfart har skapat.
En del män upplever att utvecklingen har varit orättvis mot dem.
Detta tänkande förstärks av misogyna figurer i sociala medier som erbjuder förenklade och misogyna förklaringar till problem.
Feminism, invandring eller klimatförändringar får lätt skulden. Dessa förklaringar, som bygger upp en enkel fiendebild, löser inga problem – tvärtom skapar de nya.
Denna trend måste brytas. Vi måste erbjuda unga män alternativ som stödjer en balanserad och sund maskulinitet, där jämställdhet inte är ett hot utan en möjlighet. Som far och beslutsfattare känner jag ett särskilt ansvar.
Slutligen, det manligaste vi män kan göra är att stoppa våld och trakasserier.
Här kan du läsa fler kolumner av Timo Furuholm.