Insändare: Socialskyddet har många brister

Studerande Iouri Belov polemiserar (ÅU 19.5)  mot vad jag skrev om den nuvarande regeringens socialpolitik gällande de nödställda och fattigaste medborgarna (ÅU 15.5). Belov  kan inte påvisa ett enda faktafel i den utan diskuterar i stället om helt andra socialproblem som naturligtvis är ett angeläget ämne även det.

Belov beskriver sin situation som en studerande som studerat i åtta år och som inte lyckats få ett arbete trots att kunna sju språk bland dem svenska och finska.  Och avsaknaden av uppehållstillstånd för tillfället och om att besvär i behörig myndighet är under behandling.  Utan att alls kunna känna till vad bakgrunden är finns ingen möjlighet att ta ställning till vad en enskild utlännings situation beror på.  I Finland har vi brist på arbetskraft och massor av lediga tjänster för personer med utbildning, men det kan finnas många orsaker till att lediga tjänster inte heller alltid möter en välutbildad persons färdigheter.

Att inte ha uppehållstillstånd försvårar alltid möjligheten att kunna få jobb och många i den situationen blir utslagna och som känt kan de vara utan möjligheter att stanna kvar i landet om deras besvär inte ändrar på situationen.  I princip gäller det allmänna socialskyddet fullt ut landets egna medborgare och nordiska medborgare och därtill med vissa begränsningar medborgare från andra EU-länder.  I något omarbetad form gäller det även alla dem som beviljats uppehållstillstånd.

Flera uppehållstillstånd är därtill tidsbegränsade och för att få dem förlängda eller att bli permanenta har i många fall samband med just arbete eller arbetstillstånd.  Gällande studerande är socialskyddet annorlunda även för landets egna medborgare.  Då påverkas situationen av studieresultaten och takten och för att få ordinärt utkomststöd krävs att en studerande även anlitar möjligheten till studielån.

Men den socialdebatt jag förde gällde helt annat och denna gång om de mest nödställda fått det sämre eller inte.  Jag hänvisade till att läget inte blivit sämre.

Utkomststödet har varje år höjts med index, beskattningen för dem som har de lägsta inkomsterna har sänkts märkbart eller upphört, garantipensionen har höjts med 37 euro och höjs igen nästa år, en stor mängd familjer har befriats från dagisavgifter och dessa avgifter har allmänt blivit sänkta.  För löntagare och arbetslösa har högre fridelar införts vid beräkningen av utkomststöd och bostadsbidrag, men dock inte för pensionärer som har lägre utkomststöd än övriga och drabbas med hårda utslagningsföljder.

Jag hänvisade även till att utkomststödets nivå är för låg och inte motsvarar den nordiska välfärdsmodellen.  Men det tillståndet har samtliga regeringar förorsakat och flera av dem har försämrat utkomststödet vilket denna regering inte gjort.

Till slut är det att hoppas att Belov får sitt uppehållstillstånd i ordning och ett jobb som ger bättre levnadsförutsättningar.  Även om man är utan uppehållstillstånd och har giltigt skäl att vara bosatt i landet, till exempel i väntan på nya beslut, finns ett lagstadgat socialskydd för en viss grundnivå för mat, boende och sjukvård.

Bo Holmberg

Karis