Insändare: Nedläggning av Björkboda hårt slag för många

Björkboda lås förutsättningar att fortsätta sin verksamhet har under flera års tid legat i vågskålen. Under de senaste åren har fabriken varit nedläggningshotad ett flertal gånger, och nu står man inför samma öde igen. Åtstramningar har redan gjorts och verksamheten har förändrats, men trots det finns det nya krav på omorganisering.

Hotet om nedläggning drabbar naturligtvis främst de anställda vid fabriken och deras familjer, men också hela lokalsamhället. Då en arbetsplats av den här storleken flyttar bort från en liten ort är kringeffekterna väldigt stora. En nedläggning påverkar också i högsta grad andra lokala företagare, ortens tillväxtmöjligheter och hela kommunens ekonomi. Om resultatet dessutom är att de som förlorat sitt jobb söker sig bort från orten i strävan efter att hitta nya jobb, kan det vara ödesdigert för det lokala serviceutbudet.

Enligt ÅU 26.10 uppges utvecklingen av produktivitet och logistik som en av ägarnas motiveringar till att samarbetsförhandlingar inleds. Mer specifikt påpekar man att är att kunderna nu måste göra skilda beställningar från Björkboda och från Joensuu. Det sistnämnda torde rimligtvis vara ett överkomligt problem som kunde åtgärdas elektroniskt.

En samarbetsförhandling i ordets rätta betydelse skulle vara en genuint ömsesidig förhandling där arbetsgivare och arbetstagare på ett konstruktivt sätt diskuterar de utmaningar man står inför. Tyvärr uppfattas denna process mer och mer gått till att vara ett spel för galleriet. Slutresultatet är sällan något som kommit fram under förhandlingarnas gång, utan ett outtalat mål som funnits med från första början. Så känns det också nu för många av dem som drabbas. Fokus borde alltid ligga i att gemensamt hitta nya och konstruktiva lösningar som kunde gynna såväl arbetsgivare som arbetstagare. Tyvärr grusas denna förhoppning av begrepp som ”effektivering”, ”framtida krav” och ”utveckling”, alltså kort och gott vinstmaximering. Detta trots att forskning visar att besparingarna sällan blir så stor som arbetsgivaren har räknat med.

Sandra Bergqvist

Vice ordförande

SFP