Insändare: Digitalisering i skolan kan hanteras

Digitalisering omfamnar ett brett spektrum av ideal, mål, innehåll, färdigheter och teknologier. Ett blurrigt spektrum, i vilket politiska mål (likvärdighet), tekniska lösningar (lärplattformer) och pedagogiska utmaningar (multilitteracitet) utmanar och kompletterar varandra.

Regeringsprogrammets beskrivning av digitalisering är en salig blandning av principer, mål, processer, miljöer, möjligheter och förhoppningar. Pedagogiken skall förnyas. Bland annat genom ett utvecklingsprogram för lärarutbildning och fortbildning. Programmet är i full gång, organiserat som ett nationellt nätverksarbete, med förväntan om att genom deltagande och delaktighet åstadkomma en innovativ försökskultur.

Digitaliseringen är komplex mångfacetterad och dynamisk. Den är svår att hantera ”ovanifrån” genom de strukturer eller styrnings- och planeringsprocesser som kännetecknat välfärdsstaten. Ingen kommer att kunna leverera en helhetsbedömning eller ta ett övergripande ansvar, vilket Mannila m.fl. efterlyser (ÅU 7.9.17). Vi får lov att greppa digitaliseringen ”nerifrån och inifrån”, utgående från erfarenheter, kunskaper och färdigheter på gräsrotsnivå, bland lärare i skolor, beslutsfattare i kommuner och forskare på universitet.

Det är ett kollektiv och kollegialt tänkande, reflekterande och handlande som gäller. Med fokus på fostran, lärande och kompetenser. De redan existerande praktiska erfarenheterna från klassrummen, må de vara goda eller dåliga, bör tas vara på.

Digitaliseringselefanten befinner sig redan i klassrummen, vandrar runt i skolkorridorer och på skolgården. Och den måste tämjas där den rör sig. Genom ett brett forskande och utvecklande samarbete mellan elever, lärare, rektorer, tutorlärare, bildningsdirektörer och forskare. I nära samverkan med kommuners IT-avdelningar, utbildningsnämnder och föräldrar.

Delaktighet främjar likvärdighet. Då utmaningarna med teknik hanterats kan ett pedagogiskt kreativt och djuplodande tänkande ta vid.

Det är självfallet en hel del att ta ställning till. Vad skall de digitala verktygen användas till? Skapande och dokumentation eller spel och repetition? Hur hantera säkerheten utan att förlora användarvänligheten? Vilka möjligheter medför övergången från en fysisk bok till digitala läromedel?

I dag agerar utbildningsmyndigheterna genom projektfinansiering och nätverksskapande. Initiativen och aktiviteterna är många. Bothnia Learning Hub (BLH) är ett nystartat utvecklingsprojekt vid Åbo Akademi i Vasa. Dess syfte är att utnyttja digitaliseringens möjligheter för att utveckla skolans verksamhetskultur. Stöda och följa upp utvecklingsarbetet genom forskning. Erfarenheter och modeller från projektet skall spridas till hela skolfältet. Projektet fokuserar på lärarutbildning och lärare på fältet.

Då behoven och intresset för digitalisering varierar bland olika grupper arbetar projektet på tre olika områden. Det ämnar till att öka intresset för och användningen av digitalisering bland samtliga lärare och lärarstuderande. Vidare skall projektet ta vara på erfarenheter hos och stöda de lärare som arbetar aktivt med digitalisering. Ytterligare skapas möjligheter och utrymme för nyskapande experimenterande, för att utveckla sådant som inte ännu finns.

Allt detta skall åstadkommas genom delaktighet och medskapande aktiviteter och processer. I Svenskfinland har vi alla förutsättningar att hantera digitaliseringen på ett framgångsrikt sätt.

Petri Salo

Dekanus, fakulteten för pedagogik och välfärdsstudier

Yvonne Backholm-Nyberg

Koordinator, Experience Lab, Åbo Akademi i Vasa

Torbjörn Sandén

Direktör, centret för livslångt lärande, Åbo Akademi

Camilla Forsberg

Fortbildningschef, centret för livslångt lärande, Åbo Akademi

John Henriksson

Utbildningsplanerare, centret för livslångt lärande, Åbo Akademi