Innovation är en pågående process

Pandemin har lärt oss att innovation och samarbete är två nycklar till överlevnad. De nordiska länderna har ett rykte om sig att vara kreativa, innovativa och strukturerade.

Det är nödvändiga dygder i länder som har höga skatter, höga löner och höga kostnader för välfärd, infrastruktur och energi. Sverige räknas som ett av världens mest kreativa länder sett i form av starka varumärken, innovationer och patent. Vad kan vi lära oss av grannen i väster?

Generation 1 bestod bland annat av Nobel Industrier, Ericsson, AGA (numera Linde), Electrolux, Husqvarna och Alfa Laval. Generation 2 bestod av globala industriföretag som Volvo, Saab, Tetrapak, Astra, Sandvik, Skanska, Atlas Copco, Asea (numera ABB)och Esab. Generation 3 bestod av starka varumärken som IKEA, H&M, Polar Music, Autoliv och Securitas. Digitalålderns första generation bestod av namn som Skype, Spotify, Mojang, i-Zettle, Acne och Klarna, som följts av nyskapande företag som Epidemic Sound, Oatly och Starbreeze. Listan på välkända svenska företag och varumärken kan göras mycket längre än så. Förvandlas allting våra grannar i väst rör till guld? Åtminstone kan det verka så då man ser hur många internationella framgångssagor svenskarna har skapat. Förutom förmågan att skapa globala varumärken har man i Sverige även i stor utsträckning lyckats bevara ägandet i svenska händer. Det gäller framför allt de många stora industriföretag som är världsledande inom sina egna sektorer och som i decennier har utgjort stommen i det svenska näringslivet. Dessa bolag står också för en stor del av de innovationer som stärker företagens överlevnadsförmåga.

I en rapport framtagen av organisationen Svenskt Näringsliv analyseras innovationsförmågan hos svenska företag.De flesta internationellt verksamma svenska företagen bygger på uppfinningar och innovationer, från Alfred Nobels dynamit och Gustav Dahléns automatiska gasventil för blinkfyrar till Ingvar Kamprads platta paket och bröderna Rausings geniala mjölkpaket.

Den första digitala epoken var ett misslyckande ur svensk synpunkt med företag som Facit, Datasaab och Hugin Sweda, som alla slutade i konkurser. Den andra generationen IT-företag med Framtidsfabriken, Icon Medialab och e-handelsföregångaren boo.com blev heller ingen långvarig succé, men visade ändå att Sverige har förmågan att på ett innovativt sätt utnyttja förändringar på marknaden och snabbt internationalisera dem. Däremot har svenska innovativa och digitala företag som Spotify, Skype, Trustly och Klarna lyckats väl globalt med lösningar för stora kundkretsar. Spelföretagen med Mojang och King i spetsen räknas också som världsledande och den svenska musikindustrin har lockat världsstjärnor att producera sin musik i Sverige.

Många bedömare anser att Sverige kan jämföras med Silicon Valley i Kalifornien som miljö för kreativa start-up-företag, men få av dessa nykomlingar har lyckats bli stora arbetsgivare i den nya digitala ekonomin. Kunskapsintensiva företag har en tendens att locka till sig unga och ambitiösa personer, men genom att produktionen är mestadels virtuell krävs ingen produktionsapparat och därmed inga personalintensiva fasta anläggningar.

Slå vakt om dina rötter!

I länder med tunnare och kortare industrihistoria är det lättare hänt att ägandet i snabbväxande och lovande bolag flyter i väg till utlandet. Detta sker dels för att frestelsen att sälja är stor, dels för att strukturerna och miljön inte uppmuntrar till att ställa mål långt fram i tiden och skapa företagsverksamhet som sträcker sig över generationer. Det gäller många branscher, läkemedelsindustri, verkstadsindustri och delar av skogsindustrin, men också IT- och högteknologiföretag.

I Finland hade de statligt ägda storföretagen en betydande roll då landet övergick från ett agrart till ett industrialiserat samhälle. Det bidrog eventuellt till att andelen mellanstora företag fortfarande är relativt litet jämfört med till exempel Danmark med sina många familjeägda koncerner och Tyskland där de så kallade Mittelstand-bolagen står för en stor del av arbetsplatserna och skatteintäkterna. Många av de här bolagen har ägts av samma familjer i årtionden. Också i Sverige är antalet medelstora företag lägre än det europeiska genomsnittet. Förklaringarna är flera – de stora, internationaliserade bolagen kväver nykomlingar i sin skugga samtidigt som entreprenörsdrivna underleverantörer kunnat utvecklas i leveranskedjorna till bjässarna. En annan orsak är bristen på riskvilligt kapital efter att bankerna i praktiken slutat finansiera nystartade företag.

Ur ett samhällsekonomiskt perspektiv är det givetvis positivt om framgångsrika bolag stannar i inhemsk ägo och skapar jobb och välstånd långt in i framtiden. Det är också positivt att finska företag är tillräckligt framgångsrika för att väcka intresse internationellt, men vi måste akta oss för att bli en dotterbolagsekonomi som bara verkställer de utländska moderbolagens vilja. Då finländska företag blir uppköpta uppstår en avsevärd risk att huvudkontoret och beslutsfattandet flyttas utomlands, och efter det även arbetsplatserna. Dödsstöten är om produktutvecklingen flyttas utanför gränserna. Detsamma gäller flera övriga funktioner, till exempel marknadsföringen där lokala reklam- och PR-byråer får verkställa utländska byråers visioner på bekostnad av sin egen kreativitet och vinstmarginal. Sverige har mycket medvetet hållit kvar produktutvecklingen inom landets gränser – de starka varumärkena har en påtaglig svensk profil med värdeord som säkerhet, funktionalitet, tillförlitlighet och kvalitet.

Det råder ingen tvekan om att också vi i Finland är väldigt duktiga på innovation. I en internationell jämförelse söker vi ungefär lika många patent per invånare som Sverige, och vi ligger i framkant inom flera teknologier. Men, vi är inte landet som skapar starka varumärken på löpande band. Den gamla klichén om ingenjörsdrivna Finland som inte lyckas sälja sina briljanta idéer tycks fortfarande vara aktuell. Vad är det svenskarna gör så rätt då de till synes gång på gång lyckas skapa den ena internationella framgången efter den andra? Först och främst har svenskarna längre tradition av marknadsföring än vad vi har i Finland. Visst kan vi stoltsera med Fiskars, grundat 1649 och fortfarande ett synnerligen livskraftigt företag med verksamhet internationellt. Men Sverige drar det längre strået: på 1200-talet grundades Stora, i dag StoraEnso, då verksamheten i kopparbruket i Falu gruva påbörjades. Svenskarna har också lyckats diversifiera i ett tidigt skede och är numera en hejarnation på konsumtionsvaror och ett ledande land i de nya ekonomierna, digitala system, underhållning, hållbar teknologi och life science,

Man kan alltså tryggt konstatera att svenskarna har ett försprång vad gäller försäljning och marknadsföring. Det spelar så klart en roll. Omkring 800 år av företagsutveckling ger erfarenhet, som i sin tur bidrar till självförtroende och en stark tillit till att saker ordnar sig. Lägg dessutom till Sveriges historia som en europeisk stormakt i ekvationen. Då ter det sig ännu mer naturligt att man i dagens Sverige tycker det är självklart att tänka stort, utan att glömma sina svenska och nordiska rötter.

Tro på dig själv, våga ta en risk!

När man jämför de båda ländernas historia är det lätt att dra slutsatsen att man i Finland har tvingats att se katastrofen i ögat oftare än vad man fått göra i Sverige. Geografin och historien kan vi inte ändra på, men vi kan påverka våra attityder. Den finländska realismen kan gärna kryddas med några mått av den svenska optimismen: våga tro på en bra skörd istället för att förbereda sig för en ny missväxt. I grund och botten handlar det om attityden till risktagning: enligt ekonomisk teori måste man ta risker för att få en företagsverksamhet att växa. För att skapa ett större antal framgångsrika företag krävs ett kollektivt klimat som till och med uppmuntrar till risktagning. Förutom strukturella faktorer som en fungerande arbetsmarknad, en sporrande beskattning samt tillgång till kapital behövs ett tillräckligt självförtroende och mod att tänka stort.

Finlands prisade skolsystem skapar duktiga ingenjörer och ett starkt kunnande inom många sektorer och branscher. Den substansmässiga kompetensen är med andra ord på plats. Det skapar i sin tur förutsättningar för en positiv attityd och en förmåga att acceptera misslyckanden som är en oundviklig del av entreprenörskapet. Svenskarna är mästare på att göra kreativa och lite vågade reklamkampanjer. Där har vi mycket att lära.Först och främst handlar det om att se marknadsföringen som en investering och inte endast som en kostnad. Det blir inget nya H&M utan massiva och långsiktiga satsningar på marknadsföring. Också här behövs risktagning: att välja det säkra kortet är inget recept för framgång.

Finland har i några år i rad blivit utsett till världens lyckligaste land i FN:s World Happiness Report. Det visade sig att vi är så lyckliga därför att vi nöjer oss med så lite. Den attityden betraktas ofta som något positivt: vi accepterar tyst vår lott i livet och går till skogen för att få tröst och lugn. Det kan visserligen bidra till ett stressfritt liv, men är säkerligen inte framgångsreceptet för att bli en internationellt framgångsrik entreprenör. Det gäller att vilja lyckas, våga tänka stort och tro på sig själv. Annars finns det risk att vi söker tröst i en skog någon annan snart äger.