Innerbanan: Vår byråkrati, vårt segaste arv

Felet uppdagades då inspektörerna från NTM-centralen kom på besök. Och det här kommer att kosta Niskanen 500 euro.

”Väärän sukupuolen takia kukaan ihminen ei ole kuollut, elintarviketurvallisuus ei ole kärsinyt ja penniäkään tukia en ole vielä näistä kahdesta vasikasta saanut”, skriver Niskanen på sitt företags i Facebook-sida.

Ingen har dött. Livsmedelssäkerheten har inte äventyrats. Niskanen hade inte heller fått en enda penni för de två kalvarna.

”Kyllä minua korpes eelen illalla niin paljon että en meenanna hoosuissa pysyä” – och den frustrationen är lätt att förstå.

All annan dokumentation var ok och det fanns i övrigt inget som helst att anmärka då det gäller gårdens skick eller hur djuren sköttes. Det är ingen överraskning då man beaktar att Pesolan pihvitila är en prisbelönt närmatspoducent som satsar stort på öppenhet.

En av företagets produkter är ”silimänruokoo”, ögonfägnad, som Niskanen själv säger.

Varför kunde inte NTM-centralens inspektörer bara konstatera att ingen har lidit skada och att det handlade om ett enkelt fel. Finns det ingen ”vi använde oss av sunt förnuft”-ruta som kan kryssas för i protokollen? Eller en rad för övriga anteckningar:

”Två registeruppgifter korrigerade. Inga övriga åtgärder.”

Det är så man tror att inspektörerna tänkt att de åkt så långt ut på vischan att de måste ha någon att anmärka på. Kanske det nu blev ett kryss i någon effektivitetsblankett?

Det finns såklart många exempel på oflexibel byråkrati. Jag minns när jag läste om hur det förr uppbars accis på spelkort. Det var därför alla köpte billigare Silja- och Viking-kort från båtarna.

Varje kortpacke som såldes i Finland skulle få ett ess (tror det var spader) stämplat med ”accis betald”-stämpeln. Importörer och tillverkare fick sända alla sina kortpackar till en viss accistjänsteman som tog ut essen, stämplade dem, och satte dem tillbaka. Ett spelkortsföretag undrade om de inte bara kunde sända bara essen, men nej, sådan flexibilitet kom inte på fråga.

Regeringen har sitt så kallade ”normtalko”, men det som behövs är det sunda förnuftets byrå, vars patruller tillkallas då folk drabbas av tokigheter som Niskanens kalvstraff. De kunde riva böter och tillrättavisa stela byråkrater. Om en sådan grundas söker jag bums jobb.