Innerbanan: Är samhället verkligen otryggare idag?
De här dåden är såklart otroligt tragiska och sorgliga. Samtidigt uppstår det alltid diskussioner efter dylika händelser som handlar om att tryggheten i samhället är hotad. Att det blir allt farligare att leva. Men är det faktiskt så?
Efter knivdådet i Vasa gjorde Yle en rapportering om säkerheten i Metviksparken. Den intervjuade poliskonstapeln sade att parken inte är farligare än andra platser, men att man ändå kunde överväga att installera övervakningskameror för att öka på säkerheten. På ett ställe som egentligen inte är otryggt. Och efter attacken i Åbo kom det förslag om att införa avvisningscentraler för asylsökande som fått ett negativt beslut.
För mig låter det bakvänt. Vill vi verkligen leva så – ständigt övervakade? Begränsa människors rörelsefrihet?
Jag har själv en personlig koppling till nämnda tre städer. Borgå är min hemstad, medan Vasa och Åbo är mina studiestäder. Jag upplever inte att städerna är otrygga, men det säger egentligen inte något om det faktiska läget. Det är inte möjligt att avgöra en stads säkerhet baserat på personliga känslor.
Efter Åbodådet påpekade strategidirektören Ari Evwaraye vid Inrikesministeriet något mycket viktigt i en intervju med Yle. Nämligen att våldsbrotten i samhället minskar men människors otrygghetskänsla ökar.
Det här är en intressant iakttagelse eftersom den visar att människors känslor och upplevelser inte alltid grundar sig i fakta. Den synliggör också vilken stark påverkan media har i samhället. Evwaraye säger att massmedier och sociala medier har en viktig roll i hur människor uppfattar samhället.
Sociala medier gör att vi omedelbart får veta om händelser i länder och ställen som vi tidigare inte hade hört om. Det här kan säkert göra att samhället upplevs som otryggare. Samtidigt är det viktigt att medier rapporterar om händelser och informerar folket. Men det skulle kanske vara bra att fundera på hur medier gör detta. Medier kunde kanske fokusera mer på varför sådana här saker händer i stället för hur de händer. Så att inte en onödig känsla av otrygghet uppstår.
Pontus Nyqvist
Praktikant på ÅU