Inlärt hat mot djur

Största delen av hatet mot vissa djurarter är inlärt. Om du frågar vilken ’tant eller farbror’ du möter i marketbutikens korridorer så har de redan en (inlärd) uppfattning om t.ex. gäss, små klövdjur (rådjur och vitsvanshjortar), mårdhundar, vargar, skarvar, huggormar och många andra djurarter. Svaret kommer som från en bandspelare: - ”Huj fyy, det finns alldeles för mycket av dem och de gör så mycket illa!” Det verkar som om igelkotten skulle vara den enda djurarten i Finland som ingen har något ont att säga om.

Media har också i detta fall en stor makt. När man ur olika media tillräckligt många gånger får läsa, höra och se bilder där det påstås att det finns alldeles för mycket individer av vissa djurarter och att man bör minska deras antal, går budskapet tyvärr väldigt bra hem. Propagandan går hem speciellt bra hos dem som inte har så mycket erfarenhet av djur och natur.

Gäss hatas ofta därför att de samlas på stränder och i parker och lämnar avföring där. I TV visas hur städer och kommuner t.o.m. har anlitat hundpatruller för att jaga iväg dem. Långt in på sensommaren har gässen dock ungar som inte ännu kan flyga! Människor tar modell och bussar sina hundar på gässen på stränder och i parker. Till en följd av detta hittar man rivna och dödade unga gäss som inte lyckats komma undan hundarna.

Små klövdjur hatas ofta för att de i sitt oförstånd äter planterade växter och blommor. Dessutom har en del ”sakkännare” uttryckt sig i media om att rådjur och vitsvanshjortar är den största orsaken till att fästingarna ökar. Alla djur, också människan och människans sällskaps- och husdjur fungerar som värddjur för fästingen. Den verkliga orsaken till att fästingarna har ökat torde ligga, också den i klimatförändringen.

Mårdhundar hatas ofta därför att de påstås, kraftigt överdrivet, äta sjöfågelägg och döda alla fågelungar. Mårdhunden har sedan juni 2019 fråntagits t.o.m. bofreden och p.g.a. detta svälter deras ungar långsamt ihjäl eftersom de är helt oförmögna att klara sig själva. Just den här tiden på året irrar det en massa hungriga och nedkylda omkring i skogen för att försöka hitta sina föräldrar.

Vargen möter på ett stort hat. Varghatet är helt i egen klass. Fastän den inte har gjort någon människa illa under de senaste 200 åren är man rädd, hatar, förföljer och tjuvjagar vargen. Staten beviljar också beredvilligt skjutlicenser så fort en varg har setts i närheten av bosättning.

Skarven hatas p.g.a. att klimatförändringen har gjort att de har sökt sig till nordligare breddgrader och stammen har ökat kraftigt. De intar holmar i skärgården som förvandlas till ödsliga vita spökholmar då fåglarnas vita avföring täcker klippor och växtlighet. Guanon är dock mycket näringsrik och efter några år då stammen har flyttat annanstans återhämtar sig växtligheten och allting blir ännu frodigare. Man påstår också att skarven äter slut på all fisk i området. Det torde vara ett kraftigt överdrivet påstående.

Klimatförändringen - man bör på allvar hitta lösningar och åtgärder för att stoppa detta. Tillsammans med många andra viktiga åtgärder kan vi också förbättra naturens mångfald! Man ska inte hata djur därför att vi människor globalt är alldeles för många! Man skall inte hata djur för att vi själva har fått till stånd en stor obalans i naturen! Man skall inte hata djur för att de är djur och uppför sig så som arten skall uppföra sig.

Djur är djur, de behöver utrymme, mat och möjlighet att leva typiskt för sin art! Precis såsom rovdjuret människan.

Britt-Marie Juup

Eläinten Ääni – Djurens Röst