Ingen orsak ta bort Leninbysten i Åbo på grund av Putins krig

1977 fick Åbo en Leninbyst av vänstaden Leningrad.

Den placerades på Puolalabacken utanför ett jugendhus som Lenin besökte under sin flykt från tsarryssland 1907.

Nu flyttas bysten bort.

Motiveringen är den kritik som uppstått till följd av kriget i Ukraina.

Borgmästaren Minna Arve anser att statyn ”inte ligger i linje med Åbos värderingar och stadsstrategi, som betonar människors lika rättigheter och värde”.

När Putin beskrev sin syn på Ukraina beskyllde han Lenin för att ha skapat en statsbildning med rätt att utträda ur unionen.

Lenins syn på Ukrainas framtid framgår av ett brev till ”Ukrainas arbetare och bönder apropå segern över Denikin” från december 1919.

Denikin var en vit general, som hade styrt Ukrainaregionen med hård hand.

I brevet ställde Lenin frågan om Ukraina borde få självständighet eller ingå som en del av den ryska socialistiska federationen.

Han påtalade det förtryck som Stor-Ryssland utövat mot undertryckta nationer som Ukraina.

Lenin underströk sin internationalism, enligt vilken endast självstyrda nationer kan bilda en socialistisk union.

Putins storryska nationalism är en direkt arvtagare till Denikins.

Med Putins välsignelse överfördes Denikins kvarlevor från USA till Ryssland och gravlades på Donskoi klostrets begravningsplats i Moskva. Året var 2005.

Lenin blev känd före oktoberrevolutionen för hans hårdnackade motstånd mot att socialdemokrater stödde sina hemländer i kriget.

Bolsjevikernas maktövertagande blev framgångsrikt just för att Lenin lovade dra Ryssland ur det förödande kriget.

För andra ryska politiker var detta anatema.

Freden i Brest-Litovsk, som slöts i mars 1918, innebar stora landförluster för Ryssland.

Emellertid fortsatte angreppen från utländska makter och vita styrkor flera år efter det.

När det slutligen blev fred och Sovjetunionen bildades 1922 var Lenin svårt sjuk, bland annat på grund av ett attentat riktat mot honom.

Vid årsskiftet 1922–23 dikterade Lenin sitt ”testamente” i vilket han diskuterade egenskaperna hos sina närmaste medarbetare.

Han rekommenderade att Stalin skulle avsättas från posten som generalsekreterare för partiet.

Lenin och Stalin hade kommit på kant redan 1920 på grund av bland annat Ukraina.

Stalin ville att den Ryska Socialistiska Federala Rådsrepubliken skulle inkorporera alla självständiga rådsrepubliker, av vilka den viktigaste var Ukraina.

Lenin motsatte sig det häftigt och föreslog bildandet av en union av rådsrepubliker i Europa och Asien.

De kom också ihop sig om den ekonomiska politiken då Lenin förespråkade NEP, en ny ekonomisk politik, med starka marknadsinslag.

Han angrep Stalin för att organisera partiet på ett sätt som påminde om ”storrysk chauvinism”.

Stalin hade emellertid skaffat sig kontroll över partimaskineriet och eliminerade efter hand alla ledande äldre bolsjeviker – från Trotskij till Bucharin.

Det är därför oärligt att skylla Stalins alla offer på Lenin, vilket har gjorts i samband med diskussionen om Leninbystens öde.

Att Åbo 1977 mottog bysten som gåva sammanhängde med att man i Finland hade börjat betona att Lenin var den som först erkände självständigheten.

Det var inte bara av opportunistiska skäl som man gjorde det. Lenin hade redan tidigare vid olika tillfällen använt Finland som exempel på ett förtryckt land som hade rätt till självbestämmande.

Lenin var också den enda av de ryska ledarna som var villig att frige Finland.

När den socialdemokratiskt ledda senaten, efter februarirevolutionen 1917, försökte överföra tsarens maktbefogenheter på den finska lantdagen, blev den ryska regeringschefen Kerenskijs svar att upplösa lantdagen.

De vita generalerna å sin sida hade målet att återupprätta tsardömet med alla dess tidigare områden.

Det var betydelsefullt för Åbo att ha metropolen Leningrad/S:t Petersburg som sin vänort.

Nu har man definitivt brutit samarbetet i stället för att lägga det på is.

Att man tar bort Leninbysten är ett uttryck för vulgärt rysshat och lågsint antikommunism.

Jan Otto Andersson

Åbo