Igen har fyra år gått
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Förra veckan hade jag en intressant dag. Jag har mycket intressant i mitt liv, men dagen som jag nu skriver om har blivit ett slags intern milstolpe för mig själv. Det finns förstås många viktiga årliga fest- och helgdagar såsom min egen födelsedag, julhelgerna, nyår och så vidare, men just den här milstolpen får jag inte uppmärksamma så ofta.
Förra veckans torsdag var nämligen dagen när den evangelisk-lutherska kyrkans fyraårsberättelse publicerades. Åter en gång kunde jag läsa och ta del av vad som har präglat det religiösa fältet och den lutherska folkkyrkans verksamhet och liv i Finland under de senaste fyra åren.
Boken, som också finns fritt tillgänglig på webben, är värd att ta en titt på oberoende av om du är en aktiv församlingsmedlem eller bara allmänt intresserad av den lutherska folkkyrkans verksamhet. Som teolog har jag haft mycket nytta av den här återkommande bokserien, men jag tror att den kan ge vem som helst någonting intressant att bita i.
Boken innehöll även i år många intressanta synpunkter på hur religiositet och folkkyrkans verklighet ser ut i dagens Finland. Också en viss blick utåt på den internationella verksamheten finns med – vi finländare är inte isolerade i vårt eget lilla hörn av världen, utan de globala trenderna påverkar även oss.
Bokserien ger mig många insikter. För det första får jag en bred överblick av vår lutherska folkkyrka som en kyrka som bedriver mångsidig verksamhet och svarar på tidens krav och fenomen, men som också är självreflekterande och intresserad av en mer djupgående omvärldsanalys.
För det andra blir jag påmind om min egen nyfikenhet – det är alltid intressant att uppdatera sig om läget kring religionen och särskilt den folkkyrkliga lutherdomen i Finland, men visst är jag också nyfiken på att se mig själv i spegeln: hurdan är min religiositet i förhållande till andra finländares? Hur definierar jag min tro och religiositet i ett större sammanhang?
För det tredje påminner bokserien mig om människans lott i livet. Igen har fyra år gått – och den senaste fyraårsperioden gick mycket snabbare än de tidigare perioderna. Hur många fyraårsberättelser har jag redan hunnit läsa? Många. Ja, livet är kort och förgängligt.
Men samtidigt blir jag påmind om en viktig sak i kristendomen: vi har en kyrka som har funnits före mig och som också kommer att göra det efter mig. Som kyrkomedlem är jag inte ensam, utan en länk i en längre kedja.
Det finns ett längre perspektiv som är viktigt för mig att komma ihåg. Inte minst för att det påminner mig om hoppets och ljusets budskap mitt i den mörka novembermånaden.