Identitetspolitik och sjunkande röstningsaktivitet – det fixar vi lätt!

Det börjar vara dags att klaga över hur en viss procentandel av befolkningen kan vara så korkad att de röstat på parti X. Identitetspolitik har sakta men säkert gjort sin entré på vår politiska scen. Vår situation är förstås inte lika dålig som hos grannen till väst. Men det som inte fungerar i Sverige gör vi förr eller senare sämre i Finland.

Identitetspolitik i dess enkelhet går ut på att gröna gubbar, gummor och “+” röstar på andra gröna skepnader och sannerligen finländska män och kvinnor röstar på andra sannerligen finländska män och kvinnor. Osv. Osv. Detta bara för att.

Vi kan ändå skatta oss lyckliga då vi endast har rävflickor i Finland och inga rävkanaler som anställt babianer för att berätta sina sannerliga sanningar. För att motverka artrikedomens kollaps kunde det förstås vara läge att inrätta en sådan instans. Mångfald är trots allt en rikedom.

Ett annat problem vi har är en avtagande röstningsaktivitet. Folk röstar idag mindre än för 30 år sedan. Det är udda eftersom vädret i Finland har alltjämt blivit varmare – man skulle ju tro att det duger med en trevlig sommarpromenad till vallokalen!

Identitetspolitik har en polariserande effekt på ett samhälle och som finlandssvensk vill jag ju att alla har ”kiva”. Jag har därför åtagit mig det tunga uppdraget att utveckla en lösning för våra problem. 90 procent av tjänstemännen stöder dessa sociala innovationer redan nu. Eller hur var det nu.

Det första steget är givetvis att göra röstning mer lockande. Användarvänligt. Boomers är för en gångs skull inte problemet så att is i magen bara!

Lösningen riktar sig till ungdomar och unga vuxna. För dem som använt datorer hela sin skolgång och som suttit gömda bakom sina smarta telefoner är det en främmande, kanske skrämmande, tanke att flytta sig fysisk för att fysiskt skriva en siffra på ett fysiskt pappersark. Sen sätter man den i en trälåda och den typ försvinner. Vart? Förbryllande!

Första steget är att vi digitaliserar valsystemet så att man kan hjärta, lajka, anlajka, insajta, eller lolla olika kandidater. Gränssnittet kan vi kopiera från facegram och snaptok så att diginativerna känner sig som hemma i processen. Helst skulle servrarna finnas i något pålitligt land som Ryssland eller Kina. Varför inte USA som inte påverkar inrikespolitik utomlands.

När vi väl har byggt upp detta tillförlitliga system går vi över till steg två. Det består av att införa en neutral rösträtt. Detta förverkligas i en tvåstegsprocess. I det första skedet får de röstberättigade ge en röst för sin kandidat. I det skedet röstas en pool på 400 potentiella kandidater till riksdagens trappa där de ställs upp i en prydlig rad.

För att bli vald till riksdagen måste de dock klara den andra fasen av röstprocessen. Den skräckinjagande utslagsronden. Här har de röstberättigade möjligheten att ge en negativ röst till den kandidat de absolut inte vill ha i riksdagen. De tvåhundra kandidater som får flest negativa röster blir på trappan när de övriga går in.

Spektaklet skulle givetvis sändas live för att skapa underhållning för folket. De kan följa med kandidaternas förnedring av att bli på trappan från sina smarta skärmar, skapa memer och annat som ungdomar gör. Det skulle också skapa en helt ny kategori av politiker. Röstmagneter och röstrepellerare, båda värdefulla på sitt sätt.

Detta idiotsäkra system har två fördelar. De mest motbjudande riksdagsledamöterna skulle inte bli valda och samtidigt skulle valen få en helt ny underhållningsdimension som engagerar väljare.

Det råder förstås inte bot på röstningsaktivitetens fiende nummer 1. Valdebatterna, de kan endast er röst påverka. Rösta!