Iakttagelser från min sjuksäng

För någon tid sedan blev jag inlagd på sjukhus för en inflammation i magtrakten.

När jag låg på sjukhuset för utredning om var och varför min inflammation har uppstått, började jag reflektera över vad forskningsbaserad kunskap har betytt och betyder för läkarvetenskapen i dag.

Låt mig ge ett exempel.

Det första som händer när man anländer till sjukhusets akutmottagning med feber och allmänt illamående är att det tas rutinmässiga blodprov för att klargöra olika markörer som berättar åt läkarna hur illa kroppen mår.

När läkarna konstaterat att inflammationsmarkörerna är för höga kommer antagligen någon form av tomografi in i bilden för att hjälpa läkarna att ställa rätt diagnos. Den vanligaste formen av tomografisk avbildning är skiktröntgen.

Undersökningen i sig är okomplicerad. Man ligger på en brits och åker snålskjuts genom en smal cirkulär tunnel och ombeds hålla andan en stund. Samtidigt injiceras kontrastvätska automatiskt via en kanyl. Inom några minuter ser radiologen en högupplöst bild av området som har studerats på sin dataskärm och kan dra slutsatser om beskaffenheten hos patientens inälvor på basis av bilderna och sin erfarenhet.

Själva undersökningen tar kanske 2x30 sekunder. Bakgrunden till den tomografiska avbildningen har dock betydligt längre historia med tusentals manår av forskning och utveckling i både universitet och företag.

Skiktröntgen baserar sig på en stor mängd teknologiska innovationer, allt från hårdvaran och analysprogram och användargränssnitt, till användarvänlighet och ergonomi. Tack vare högpresterande datorer har snabbheten och upplösningen utvecklats enormt de senaste 30 åren.

De mest fundamentala bitarna är dock ca 100 år gamla.

Wilhelm Röntgen (1845–1923) fick det första Nobelpriset i fysik 1901 för sin upptäckt om en ny form av strålning. Han hade upptäckt hur kortvågig elektromagnetisk strålning kan genereras och användas till att genomlysa olika objekt. Att röntgenstrålarna absorberas mera i ben och mindre i mjukvävnad möjliggör avbildning av grova strukturer inuti kroppen. I skiktröntgenundersökningen genomlyses kroppen av en roterande röntgenkälla med en detektor på motsatt sida, ett skikt i taget.

Den kanske viktigaste grundläggande upptäckten gjordes redan år 1917 av matematikern John Radon (1887-1956). Radon visade matematiskt att intensiteten (absorptionen) av en smal röntgenstråle som passerat en godtycklig kropp kan beskrivas med hjälp av en linjeintegral.

Radon visade hur förhållandet mellan linjeintegralerna och tätheten i kroppen förhåller sig. Man erhåller matematiskt en integraltransformation.

Radon formulerade också matematiskt hur man med en omvänd transformation återskapa en bild av den ursprungliga kroppens täthet. Ju noggrannare man kan bestämma röntgenabsorptionen i varje linje, och ju tätare linjer och tunnare skikt man mäter desto bättre blir resultatet.

Jag tror inte Röntgen eller Radon eller någon annan heller för den delen, kunde ana hur viktiga deras resultat skulle bli för radiologerna av idag när de analyserar patientdata för att hitta avvikelser från det normala.

2021 är temaåret för forskningsbaserad kunskap. Med detta vill finländska aktörer föra fram budskapet att kunskap är till för oss alla.

Att forskningsbaserad kunskap är viktig för samhällsutvecklingen glöms kanske onödigt enkelt bort. Det är så enkelt att ta gammal kunskap för givet, utan att notera hur mycket av dagens kunskap baseras på alla tidigare upptäckter.

Inom forskarvärlden så används ibland uttrycket ”standing on the shoulders of giants”, dvs att allt det nya som produceras baseras på tidigare forskares upptäckter. Vi är beroende av tidigare forskares resultat, som i vårt exempel ovan gällande både Röntgens och Radons upptäckter.

Att forskningsbaserad kunskap skapar bättre förutsättningar för mänskligheten är kärnan i temaåret. Varje enskild forskares bidrag till den sammanlagda kunskapen är oerhört viktig. Vi vet aldrig vilka resultat som kan bli avgörande för utvecklingen inom ett annat område.

Därför är det viktigt att ha en bred grundforskningsbas. Beslutsfattare har svårt att veta vilka resultat som kommer att bli de mest centrala framöver.

Detta eftersom forskarna inte nödvändigtvis heller vet.