I solidaritet med vårdare
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
’’Vem tar hand om dig?’’, ’’Hit med pengarna Markku!’’ och ’’Den sista släcker ljuset’’ står det på plakaten. Och visst är det ord som är värda att tänka på. Orden är inte tomma; de lämnar inte munnen utan orsak.
I mars gick kommunsektorn ut med flera strejkvarslar. Den första av dem gällde en vårdarstrejk.
Förhandlingsperioden förde inte med sig några godtagbara lösningar gällande vårdares löner, anställningsförhållanden eller vårdarbristen.
Fredagen den 1 april klockan 6 inledde primärskötarförbundet Super och social- och hälsovårdsbranschens fackorganisation Tehy en tvåveckorsstrejk. Den gällde 25 000 vårdare och omfattade sex sjukvårdsdistrikt, samt en del av företagen och andelslagen som är nära anslutna till dessa.
Orsakerna till vårdarstrejken är tydliga: vårdare kräver bättre löner, bättre arbetsvillkor och en lösning på vårdarbristen som har varit ett faktum redan under en lång tid.
Under strejken har frågor om patientsäkerheten väckts, trots att vårdare har utfört skyddsarbete.
Tehy och Super har även kritiserat arbetsgivarens felaktiga uttalanden i medier om skyddsarbetet och dess mängd under vårdarförbundens strejk. Ministerarbetsgruppen för social- och hälsovård har velat fram och tillbaka gällande införandet av en tillfällig patientsäkerhetslag, eller den så kallade tvångsarbetslagen som skulle frånta vårdare strejkrätten.
Strejkrätten är en grundläggande rättighet för arbetstagare. Strejkrätten omfattas även av skyddet för facklig organisering enligt Europeiska människorättskonventionen.
Till en början meddelade familje- och omsorgsminister Aki Lindén (SDP) att ministeriet inte går vidare med patientsäkerhetslagen, men vände sedan kappan efter vinden: lagen skulle trots allt gå vidare till behandling. Då ryter Tehy och Super till.
För många, även mig, är det ofattbart att vårdare behandlas så här. I ur och skur har vårdare arbetat hårt för att upprätthålla social- och hälsovården i Finland. Om vi inte lyssnar nu blir det dags att ställa frågan: Vem tar hand om oss?
Tehy och Super anser att kraftigare åtgärder behövs. Den andra strejken ställs in och patientsäkerhetslagen går därmed inte vidare. Nu förbereds massuppsägningar. Enligt Tehy har patientsäkerheten äventyrats i åratal, varje dag, uttrycker de.
Nu vill Tehy synliggöra detta och uppmanar alla att anmäla farliga situationer i varje arbetsskift till regionalförvaltningsverket. Det har varje yrkesutbildad person inom branschen rätt till.
Enligt Tehy äventyras patientsäkerheten om exempelvis det tillfälligt finns fler patienter eller klienter än det planerade antalet anställda klarar av. En när och kär har vittnat om detta otaliga gånger. Och nu reagerar ministeriet?
En hållbar lösning behövs. Det finns förmodligen inte en enda förhandling där alla blir nöjda.
Men det är värt att tänka på vilka vi ska göra nöjda. Inga klappar på axeln nu. Vårdare gör allt för oss, ja, till en ohälsosam grad. Vårdare bränner ut sig, vill byta bransch och gör i flera fall det.
Det är deras uppgift att sköta sina arbetsuppgifter. Men finns det tillräckliga resurser för det? Hur mår vårdare idag? Kan de klara av jobbet och känna att de har tid och ork för att ge patienter god vård i och med vårdarbristen och dåliga löner, fysiskt och mentalt?
Hittills har de försökt för sina liv för att de inte har haft andra val, speciellt under pandemin. Men visst är det så att det finns åtgärder, och de används. Lyssna på vårdare. Ge vårdare vad de förtjänar.