I morgon firar Carita och Harry i Pargas krondiamantbröllop – de menar att det inte finns någon särskild hemlighet bakom sitt långa förhållande

Ingmar Bergmans film "Det sjunde inseglet" hade nyss fått sin premiär i Sverige i februari 1957, då Harry Ramstedt träffade sin Carita för första gången på Malmen i Pargas. Ungefär en månad senare invigdes Pargas svenska samskolas nya skolbyggnad, senare Sarlinska skolan, trots att byggnaden tagits i bruk redan under hösten 1956.

– Det var ju på Malmen man träffades på den tiden. Det var en februaridag som Carita stod och pratade tillsammans med sina väninnor. Jag vågade väl mig fram då jag kände en av flickorna i sällskapet som bodde i mitt grannskap, minns Harry Ramstedt.

Mycket att prata om

– Det visade sig att vi hade mycket att prata om. Senare samma dag gick vi tillsammans till Söderbybacken för att åka kälke. Sakta men säkert gick de andra hem en efter en och jag frågade henne om hon ville att jag skulle följa henne hem till Parsby.

– På den vägen är det, vi började träffas då som då och höll ihop. Jag tror att jag frågade redan första kvällen om han är en sådan som gör slut. Han svarade "inte alls" och jag sade "inte jag heller", skrattar Carita.

Skolhus har rivits och mycket vatten har passerat under Sundets broar sedan dess, men Carita och Harry består.

Som kuriosa kan nämnas att en av väninnorna som Carita stod och pratade med den där februarikvällen 1957 senare blev ihop med Harrys bror – och också de gifte sig senare.

Det handlar väl om att alltid tänka på vad den andra parten skulle göra och om att ta hänsyn.

Vi har nog aldrig brukat bli osams om någonting.

Då paret träffades hade Harry precis börjat studera vid Tekniska skolan i Åbo och Carita gick sista året i handelsinstitutet.

Knappa två och ett halvt år senare firades det bröllop.

Gifte sig 1959

Dagen efter att svensken Ingemar Johansson lämnade boxningsringen på Yankee Stadium i New York som tungviktsvärldsmästare i slutet av juni år 1959 ringde kyrkklockorna i Pargas kyrka.

– Det var en ljus dag med mycket kärlek, minns Carita.

Bröllopsfesten ordnades hemma hos Harrys föräldrar och det blev ingen pampig eller stor tillställning, man hade bjudit främst släktingar.

– Jag hade nyss slutat skolan och Carita hade precis börjat jobba på Sparbanken, så vi hade inte så mycket pengar.

Lång yrkeskarriär

Carita Ramstedt gjorde en lång yrkeskarriär på Pargas Sparbank, senare Nordea, som notarie ända fram tills Nordeas notariattjänster flyttade till Åbo år 1995. Hon förlänades senare Finlands Vita Ros ordens förtjänsttecken för sina insatser.

– Efter att jag slutade på banken fortsatte jag ännu med att jobba hemifrån med notariatverksamhet i 10–15 års tid.

Harry utbildadesig till maskinmästare vid Tekniska skolan i Åbooch gjorde sin yrkeskarriär i över 35 års tid på Navire i Pargas.

Ingen mottagning

Några desto större planer för krondiamantbröllopsdagen som infaller i morgon den 27 juni, har paret inte.

– Vi ordnar ingen mottagning, utan tänkte nog bara ta det lugnt här hemma. Förstås kan det ju vara att bekanta och släktingar bestämmer sig för att titta in, det är ju inte så vanligt med sådana här bröllopsdagar, skrattar de.

– Vi har två nära vänpar som inom tre år också firar sin 65-årsbröllopsdag.

Carita och Harry Ramstedt

Man kan inte låta bli att fråga Carita, 86, och Harry, 90, om hemligheten bakom ett långt och lyckligt äktenskap.

– Det handlar väl om att alltid tänka på vad den andra parten skulle göra och om att ta hänsyn, säger Carita.

– Och sen har vi ganska långt liknande tankar och åsikter om saker. Vi har nog aldrig brukat bli osams om någonting, säger Harry.

Motion som hobby

Paret delar ett intresse för motion och brukar nästan dagligen promenera i Hundbanans motionstrappa i Pargas.

– Det gör dessutom gott för min rygg, säger Carita som också innan det motionerat aktivt.

Harry är förstås bekant för många från skidspåren vintertid. Under vintern är det främst motionscykeln som gäller för Caritas del.

– Det är trevligt att besöka motionstrappan, det var nog en lyckad grej att vi fick den till Pargas. Vi brukar alltid träffa någon bekant där som man kan prata med. Och dessutom blir det ofta att prata också med andra då man promenerar där, säger Harry.

Besöker stugan på Ramsholmen

Sommartid besöker de också stugan på Ramsholmen, men det är redan följande generation som har hand om stugan då det visade sig för tungt att ta sig ut med båt och att upprätthålla stugan.

– Vi har helt tillräckligt att sköta om här hemma med huset i Söderby, säger de.

– Därför gäller det att hålla sig i skick!