Hurudan diplomati kan få slut på kriget?
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Ukraina. Några kända finlandssvenska personer har nyligen uttryckt åsikten att man borde få igång fredsförhandling mellan Ukraina och angriparen Ryssland. Till exempel författaren Veronica Pimenoff anser att det enligt grundlagen är Finlands skyldighet att ställa upp för freden och undrade om fredsdagen 21.9. och andra temadagar för nedrustning och icke-våld alls har någon betydelse.
Svaret är nej – inte så länge våldet tillåts florera! Och fred med dagens imperialistiska ryska stat verkar omöjlig enligt många erfarna politiker, bl.a. vår president. Så vad skulle vara meningen med förhandlingar och nya initiativ eller med att föreslå kompromisser och säkerhetsgarantier? Man bör dessutom ha i minnet att alla fördrag som ingåtts under fredliga förhållanden tyvärr mister sin betydelse om situationen tillspetsas. Det konstaterade redan furst Metternich och det bevisas av den situation som Rysslands nu åstadkommit. Juridik och diplomati bygger sist och slutligen på makt. I spelet mellan stater är det fråga om ekonomiskt eller militärt övertag.
Om en människa attackeras på gatan är det varje medborgares moraliska skyldighet att ingripa eller kalla på polis och inte gå vidare som om inget hänt. Och när flera personer mördats av ett gäng är det minsann inte läge för förhandlingar med förövarna. Ännu mindre kan man väl godkänna att de skall gå straffria?
Nu har Ryssland, angripit sitt grannland och fortsätter att skapa förödelse och misär i världen. Flera ledare i väst har krävt att den ansvariga, Putin , ställs inför rätta och att Ryssland ska betala krigsskadestånd. Hur kan då någon helt blåögt efterlysa kompromisser och eftergifter som enligt de flesta politiska analytiker bara skulle uppmuntra Ryssland till flera övergrepp?
Något annat anständigt slut på kriget än Rysslands militära kapitulation och demilitarisering finns inte. Stiftade lagar och juridik visar sig nu verkningslösa och diplomatin har alldeles uppenbart kommit till sin vägs ände. Nu skulle det gälla för USA och Nato att visa sin militära överlägsenhet och snabbt sätta P för Putins strävanden. En framtid med ständigt hot från öster och eskalerande upprustning ger kanske en av mången önskad ekonomisk tillväxt, men omintetgör med säkerhet alla strävande att bistå nödlidande folk och rädda jordklotet.
Jan-Erik Ingvall
Helsingfors