Hur ställer vi Kreml-despotin till svars?
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Ukraina. Reaktionerna på Rysslands anfallskrig har varit lama och denna tafatthet har kostat hundratusentals liv på många håll. När ett folkmord pågår kan man inte bara vänta på att utvecklingen skall vända i Ryssland, på att demokrati skall införas. Landet måste sättas på plats – likt Nazityskland i tiderna.
Plötsligt dramatiseras en rysk medborgares öde och när intresset nu fokuseras på en person, som visserligen medvetet och hjältemodigt utmanade Putins regering, glömmer man lätt de tusentals barn, föräldrar och andra vuxna, och åldringar, som berövats livet som följd av regimen och kriget och dem, som ännu kommer att dö, när krigandet bara får fortsätta.
Inte var ju Navalnyjs öde någon överraskning. Man kan beklaga händelsen, men borde inte bli skakad av den, såsom många statsmän nu uttrycker saken.
Och när man knystar om nya sanktioner mot Ryssland tyder det ju på att man inte gjort allt vad man kunnat på det hållet. Varor fortsätter ännu att strömma över gränsen och här förbereder man sig för de olympiska spelen. Frankrike borde ju satsa på stöd till Ukraina och eget försvar och glömma OS 2024!
I väst konstaterar man kallt att kriget sannolikt kommer att fortgå i åratal. I Ukraina förbereds en ny mobilisering och soldaterna behöver skolning. Men från Nato-länderna vågar man inte sända utbildare till Ukraina och ammunitionen är på upphällningen. Nu uttalar statsmän igen hotelser mot Kreml, lika tomma som alla tidigare! Ryssland måste ju först kväsas om landets ledning skall kunna ställas till svars för vad den har åstadkommit.
Förändringar i ett despotiskt styrt imperium har ofta ägt rum efter att imperiet har gått förlorande ur ett krig, påpekade Lassila på Utrikespolitiska institutet. Och en större militär konfrontation med Ryssland är väl oundviklig; vi kan ju inte leva med en sådan granne, med fortsatt spänning och upprustning. Det militärindustriella etablissemanget lever nog gott, men resurser som behövs på annat håll förbrukas och vår miljö förstörs.
Slutligen: Att Navalnyj och många andra ryssar förtvinat och dött i fånglägret är tragiskt. Men lika tragiska är faktiskt de öden som krigets tusentals offer har mött; de får bara mindre uppmärksamhet. Jag är förstår reaktionerna på Navalnyjs död. Men det finns faktiskt väsentligare frågor som till exemplet den som Zelenskij nyligen ställde: hur tillåter väst att Putin bara fortsätter med sitt krig?
Jan-Erik Ingvall Helsingfors