Hur minskar ökad konsumtion vår utlandsskuld?

blå botten med vit text där det står ÅU debatt
Publicerad:

Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.

Ekonomi. Kunde Orpo, Adlercreutz eller någon annan politiker, som tror på möjligheterna till ständig materiell tillväxt och sysselsättningens, det vill säga det avlönade arbetets, centrala roll för landets ekonomi, förklara hur ökad köpkraft - via skattesänkningar - och påföljande större inhemsk konsumtion kan minska vår utlandsskuld? 

Arbetet har sitt värde för arbetaren – ger utkomst, mening och ett socialt sammanhang - men arbetet är bara en av många produktionsfaktorer.

Det mesta som produceras – varor och tjänster - kräver därtill insatser av andra slag: råvaror eller halvfabrikat, jordbruksmark, energi.

Mycket av det som går till privat konsumtion är baserat på import av nyttigheter.  Landets handelsbalans och ekonomi stärks därför inte nödvändigtvis av mera arbete och inhemsk konsumtion, som i sin tur förbrukar både vårt eget lands eller väldens ändliga naturresurser. 

Om vi undantar ren kunskap så kräver även mycket av det som vi exporterar insatser av importerade nyttigheter. Men här ger arbetet alltid ett mervärde som ger ekonomisk nytta och genomexportintäkterna kan vi avkorta våra skulder.

Just nu är det diskussion om hur torkan kommer att inverka på livsmedelsproduktionen. Inte hjälper det här att arbeta mera - likt bonden Paavo "gräva dubbelt flera diken " - om inte Gud ger vatten åt åkrarna!

Allra minst hjälper "räntebössan" och andra ekonomiska stimulansåtgärder.  Kanske folk inser att mänskligt arbete - intellektuellt eller fysiskt - bara är en produktionsfaktor, som aldrig tar slut, men som dessvärre inte kan råda bot på råvarubrist eller sinande vatten- och energitillgångar? 

Gränserna för vår tillvaro kommer emot redan i vårt land och kan föga ändras genom mera arbete och konsumtion.

Läget blir inte bättre av kriget, som kräver ständigt ökande satsningar på försvaret och hjälpinsatser till utlandet.   

Slutligen undrar säkert mången vem är det som ger lån åt Finland och njuter av ränteintäkter. 

Det som står att läsa på nätet (Statskontoret/Fakta om statsskulden) är inte helt klargörande. Det verkar vara något skumt med penningekonomin, när det flesta länder är skuldsatta, men livet bara fortsätter ändå.

En penningskuld är kanske det minst allvarliga som vi lämnar över till kommande generationer... 

Jan-Erik Ingvall 

Helsingfors

Publicerad: