Hur länge skall det här få fortsätta?

Den 15.11.2017 gör Regionförvaltningsverket en arbetsskyddsinspektion inom familjetjänsterna i Pargas stad. I rapporten konstaterar man att personalens psykosociala belastning (läs: arbetsklimatet) ständigt har förvärrats, att situationen på arbetsplatsen är klart olaglig och att arbetsgivaren är medveten om det lagstridiga läget.

Detta sker alltså i vår stad två år efter det att fyra behöriga socialarbetare sade upp sig och offentligt lyfte fram oegentligheter i arbetet och ett inkompetent ledarskap.

Man satsade då stort på fortbildning, utomstående konsulter och lovade bot, bättring och ett öppnare klimat.

Nu, två år senare kan man konstatera att missförhållandena har tillåtits fortsätta som förut, stadens rykte som arbetsgivare inom socialsektorn är körd i botten, 12 socialarbetare har sagt upp sig sedan dess, information undanhålls både politiker och personal och enbart i höst har det kommit in 5 anmälningar till Regionförvaltningsverket om barnskyddet i Pargas. Ytterligare anmärkningar har kommit in under vintern.

Detta är helt oacceptabelt och vad värre är att dessa missförhållanden inte enbart gäller familjetjänsterna utan att också andra delar av social- och hälsovården är drabbade.

Betydelsen av stadens personal som vår värdefullaste resurs lyfts kanske fram när sammanhangen är tillräckligt festliga. Att det här också innebär ett stort konkret ansvar är det däremot få som vill kännas vid, man skyller då hellre på regler, sekretess eller på den personal man är satt att leda. Under min tid som stadsstyrelsemedlem talades det väldigt mycket och gärna om ekonomi och väldigt lite och motvilligt om ledarskap. Ändå anser jag att god personalpolitik och god ekonomi inte går att skilja åt. Stadens personal och dess kunnande kan ses som ett värde som med god förvaltning och kompetent ledarskap ökar exponentiellt: personalen mår bra, kvaliteten blir bättre, sjukfrånvaron minskar, stämningen blir mer kreativ, kunderna nöjdare och stadens rykte förbättras. Vad detta innebär omräknat i pengar är ovärderligt.

Ifall någon tjänsteman skulle bli fast för ekonomiska oegentligheter skulle dennes arbetshistoria bli kort, den uppenbara och långvariga nonchalans som stadens ledning visar mot vår egen personal anser jag vara minst lika illa.

Cornelius Colliander