Reportage

"Hur fel kan man ha" skrev Jörn Donner till Elisabeth Rehn - brevet finns bevarat bland hans 12 000 andra i jättearkivet på Åbo Akademi

Martin Ellfolk på Åbo Akademis bibliotek har umgåtts med Jörn Donner varje vardag i fyra månader.

Donner är visserligen död men genom sina brev, manuskript och anteckningar blir han levande igen.

I morgon på Runebergsdagen skulle han ha fyllt 90 år.

Efter bortgången den 30 januari 2020 kördes ytterligare ett lass av hans efterlämnade papper till Åbo. De ska bevaras i arkivsamlingarna vid Åbo Akademis bibliotek.

Donner (f. 1933) har donerat material till ÅA sedan 1980-talet.

Martin Ellfolk har huvudansvaret för att ordna upp samlingen.

Det verkar han trivas med.

– Jag träffade honom några gånger genom åren och vi kom alltid bra överens, säger Ellfolk.

Jörn Donners livsverk är omöjligt att greppa. Han hann med så mycket att det svindlar för ögonen.

Hans efterlämnade arkiv avslöjar en av hemligheterna bakom kapaciteten: ordningssinne.

Det är inte en egenskap man i första hand förknippar med den okonventionella konstnären och politikern, med nonchalans som personlig uttrycksform.

– Men sannolikt en nödvändighet om man ska hinna med så mycket som Donner hann med, säger Martin Ellfolk.

Arkivet består av cirka 170 mappar som upptar ungefär 15 hyllmeter. Samlingen hör till de större på ÅA.

Den är nästan lika stor som professorn och författaren Lars Huldéns – en annan tusenkonstnär född på Runebergsdagen.

Ellfolk, väl bevandrad i finlandssvenska anekdoter efter åratal bland arkivets brevsamlingar, vet berätta att Huldén och Donner firat födelsedag tillsammans minst en gång. Vivica Bandler - också hon född på Runebergsdagen – hade bjudit till fest i Stockholm då hon var chef för stadsteatern.

– Där uppträdde födelsedagsbarnen tillsammans.

Hur död Jörn Donner än är svävar hans arv som en slags ande över Svenskfinland. För ett par veckor sedan stormade det (främst i mediekretsar) då Yle-podden Sällskapet raljerade kring Donners son Rafael.

För några år sedan författade en annan av Donners söner, Otto Gabrielsson, en uppgörelse med sin far i romanen "Vildhavre".

Jörn Donner själv upprörde då han i självbiografiska "Mammuten" år 2013 gav uttryck åt vad som uppfattades som ett fult avståndstagande till flera av de sammanlagt sex barnen.

Finns det material i arkivet som kastar ljus över Donners relation till sina barn?

– Ja, alltid kan man väl hitta något, säger Martin Ellfolk.

Mer än så säger han inte. Det är inte hans uppgift som arkivamanuens. Den som vill berätta om Donner ska själv göra efterforskningar i arkivet.

Där finns också brev till och från exhustrurna Inga-Britt Wik och Jeanette Bonnier, skådespelerskan Harriet Andersson som Donner hade en lång relation till på 1960-talet, samt hustrun Bitte Westerlund.

Donner själv har sagt att han har bränt sina älskarinnors brev.

Men brev finns det ändå så det räcker.

Närmare 8000 brev till Donner och 4000 brev som han skrivit till andra, inklusive utprintad e-post. Donner tog egna kopior av breven han skrev.

Den hisnande mängden inkluderar inte diverse inbjudningar och tackkort, som finns i en egen mapp.

I breven möts högt och lågt. "Nu har du varit svinaktig i TV igen" kan det stå i arga tittarbrev medan president Urho Kekkonen myser över att han inte på årtionden fått så sympatisk kritik som i Donners "Nya boken om vårt land".

I brevväxling med Ingmar Bergman debatteras vem som ska ha rätt till Oscarsstatyetten (för "Fanny och Alexander" som Donner producerade).

Willy Brandt, då borgmästare i Berlin, senare legendarisk tysk förbundskansler, skriver och tackar för Donners Berlinrapport från 1958.

Marlene Dietrich, tysk skådespelarstjärna, ger i brev instruktioner då Donner ska låna en lägenhet i Paris.

I breven avhandlas dessutom mer okända utvikningar av den donnerska produktiviteten – som hans misslyckade affärsverksamhet. Donner förlorade på 1960- och 70-talen stora pengar som bland annat delägare till en stugby i Gustavs och hotellverksamhet i Lappland.

Han var dessutom involverad i Marimekko, vars ekonomi också gått i vågor. Korrespondensen med Armi Ratia – som Donner senare gjorde film om – finns i arkiven.

Breven uppvisar också generösa sidor hos den självmedvetne Donner.

I ett fax till Elisabeth Rehn den 17 januari 1994 medger han sin felbedömning efter första ronden av presidentvalet - han hade inte trott på Rehns chanser att gå vidare. Faxet är undertecknat "4-åringen". Den etiketten fick han av Rehn som ansåg att hans utsagor inför valet varit ovanligt barnsliga.

Barnet Jörn Donner framträder i arkivet förutom i en serie tidiga familjebrev också genom sparade, personliga minnen.

De tidigaste dokumenten härstammar från 1940, då Jörn var 7 år gammal.

Där finns bland annat exemplar av den handskrivna tidningen "Jörnilä" som Jörn skrev och "gav ut" på 1940-talet. Resultat från bordtennismatcher finns prydligt noterade i häften.

Mindre prydligt – men karaktäristiskt - var hans uppträdande i Svenska normallyceum våren 1950.

Det föranledde rektor Ragnar Hollmerus att med tungt hjärta skriva till mor Greta Donner. Jörns opposition mot lärarna hade nått en nivå som föranledde relegering.

Hollmerus beklagade Jörns "brist på takt och självbehärskning".

Att Martin Ellfolk i sex månader på heltid kan arbeta med Jörn Donners arkiv möjliggörs av medel ur den branderska fonden som förvaltas av Stiftelsen för Åbo Akademi.

Arkivet är öppet för vem som helst att läsa, men man får inte publicera vad som helst. Lagen om upphovsrätt bör följas och förstås bör man också följa forskningsetiska principer.

Rättigheterna till Donners produktion har firman Donner productions, med yngsta sönerna Rafael och Daniel som ägare.

Jörn Donners person och verk har under årens lopp analyserats i otaliga artiklar och program.

Martin Ellfolk däremot menar att det ännu är för tidigt att teckna ett nyktert porträtt av hans insatser.

– Först om tio till tjugo år finns det tillräckligt med perspektiv både på honom och hans samtid, för att bilden ska bli möjligast sann, säger Ellfolk.

Jörn Donner