Hur är det med tomtenissarna då?
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Det har trippats och trappats, tisslats och tasslats, pyntats och pluntats. Det har varit tiden då godisutbudet i marketarna överskridit frukt och grönsaksavdelningens och kakofonin av julsånger har påmint oss om att covid-19 inte är den enda orsaken att beställa mat hem.
Förberedelserna inför julen stöder oss i återhämtningen från vår vintriga överraskning...vintern! Vi får annat att tänka på. Ska skinkans temperatur vara 75 eller 77 grader? Vad ska vi göra med all mat som blir över efter julen? Varifrån ska vi få tag på den senaste spelkonsolen till lilla Karl, som i snart 28 år ockuperat källarvåningen? Rummet som skulle bli en snickarverkstad när barnen lämnar boet.
Apropå verkstäder. I år verkade julgubbens maskineri hosta och Lilla Karl fick nöja sig med mjuka paket som tomtemor stickat. Förhoppningsvis var hans ”itkupotkuraivari” mildare än förra året då han fick en Playstationkonsol i fel färg.
Det som lille Karl, som levt sitt liv i en medelklass, borgerlig miljö, blundar för är i vilka anställningsförhållanden tomtenissarnas uppfyller hans materiella drömmar. De jobbar år ut och år in i en otillgänglig verkstad för att skapa produkter för en skäggig farbror med en begränsad garderob och i riskzonen att kollapsa av artärförträngning när som helst.
Och vad gör denna suspekta skäggiga gubbe med produkterna? Han donerar dem till alla världens bortskämda små Karlar och signerar korten ”God jul Lille Karl, önskar Julgubben”. Nissarnas insats i det hela nämns inte med ett enda ord i den ledardyrkande amerikanska managementtraditionens anda.
Jag oroar mig för tomtenissarna. Har någon någonsin utrett hur tomtarna avlönas för sitt arbete? Vilket kollektivavtal faller de under? Får de till exempel gå på toa under sin arbetstid? En lyx för lagerarbetare och vårdpersonal.
De måste vara produktionsarbetare, är de då medlemmar av industriunionen? De är också logistikarbetare eftersom de knappast använder posten för frakt – varorna kommer ju trots allt fram i tid. Men de har inte strejkat på flera hundra år, vilket tyder på det motsatta.
Till de borgerliga partiernas glädje kanske de rentav saknar ett kollektivavtal. Kanske de har infört så kallade lokala avtal som de första i Finland!
I den här konstellationen har Julgubben (dvs. kapitalet) givetvis övertaget. Det finns knappast många andra arbetsplatser i Korvatunturitrakterna som kräver Nissarnas expertis. Speciellt jobbigt blir det för tomtarna i en öppen kontorsmiljö där allehanda tisslas och tasslas och trippas och trappas bryter mot kontorsetiketten.
Eftersom Nissarnas förhandlingskraft är svag måste de köa till toaletten innan de stämplar in och nöjer sig med tomtemors julgröt som belöning för sitt slit.
Tomteverkstadens arbetsavtal kan få de borgerliga partierna att hurra. Men den vänsterorienterade lämnas inte heller kall i den här berättelsen. Trots allt delar Julgubben ut varor till alla och gratis. Dessutom gör han det i partiets egna färger – inte konstigt att vänsterpartierna har vuxit under de senaste åren!
De globala logistikkedjorna skulle lära sig ett och annat genom benchmarking med Korvatunturis hurtiga "talkoarbetare". De delar ut sina produkter på globalt på en kväll och inga täppta diken kan hindra deras framfart. Detta är sannerligen ett av julens mirakel: det enorma maskineri som vi har skapat för att uppfylla våra materiella begär.