Humanister ska rädda världen...eller så räddas den inte

Det är den tiden av året som nya människor vandrar i våra korridorer. Stundom pladdrar de på med sina nya eller gamla kompisar, stundom är de vilsna, letar föreläsningssal D315, lektor Nomen Nominandum. Sig själv. På stan får man se folk i de konstigaste munderingarna och gatorna domineras av overaller i alla höstens färger. Åbo vaknar till liv.

I den villervalla av spänning och entusiasm om den nyvunna friheten kan det vara svårt att motivera de där dammiga timmarna i bibban eller hemma med näsan i böckerna eller skärmen. Speciellt svårt kan det bli för oss utan fastslagna framtidsplaner.

Trots statens påtryckningar så är det helt ok att inte ha några planer. Det kan till och med vara lärorikt. Under studietiden har man möjligheten att utvidga sina perspektiv genom att studera olika ämnen – allting kanske inte nappar. Då vet man åtminstone att ämnet inte är det mest intressanta, vilket belyser vad som inte fungerar för en. Det är också värdefull information.

När jag inledde mina studier, för 13 år sedan, frågade mina bekanta och släktingar ofta av mig vad jag tänker göra när jag är färdig (utexaminerad). Mitt svar: Vet inte.

Jag valde helt enkelt ett intressant humanistiskt ämne att studera och höll fast vid det. Vad jag blev är en forskare som jobbar med digitalisering av hamnekosystem, innan det utvecklade jag ledarskapsmodeller till internationella projekt och undersökte kulturmöten – inte de mest konventionella områdena för en religionsvetare, men inget problem för en heller. Kunde jag förutspå det här när jag inledde mina studier på humanistiska fakulteten 2008?

Nej, eftersom jag inte visste om hurdana problem som fanns ”där ute”. Jag hade inte tillräckligt livserfarenhet för att kunna tänka mig tanken att jag skulle jobba med de teman jag idag har framför mig. En hel del erfarenhet och stöd krävdes för att identifiera möjligheterna.

För oss humanister kan det vara svårt att lägga ord på våra kompetenser. Vi rör oss ofta på abstrakta områden. Målet med vår verksamhet är ju trots allt att uppnå en förståelse av den mänskliga erfarenheten. En erfarenhet som vi inte kan mäta direkt utan har tillgång till genom dess uttryck – vilket kan låta ganska vagt.

Men eftersom mänsklig erfarenhet tar sitt uttryck i olika former av handling har det vi arbetar med konkreta följder. Till exempel fick vi bevittna diskursens kraft i januari när Capitol stormades.

Vi befinner oss i en situation där människan är källan till största delen av de problem som vi står inför i dag. Klimatförändring, krig, fattigdom, svält, SoMebubblor, sjukdomar, skogsbränder, diskriminering, ojämlikhet är inte förutbestämda fenomen som vi inte kan påverka.

De flesta problem vi står inför påverkas starkt av våra levnadsvanor och vår livsstil. Därför blir det allt viktigare att förstå människan och hennes meningsskapande under de kommande åren. Kom ihåg det om frågan ”vad blir du när du är färdig?” gnager på studiemotivationen eller självförtroendet.

Som humanist kan du inte bota sjukdomar, däremot kan du stöda förebyggande arbete och förhindra dem. Du kan inte hindra klimatförändringen med humanistiska metoder. Men de kan skapa en grund för att anpassa oss till den nya verkligheten och stöda strategier för att undvika de värsta scenarierna.

Du kan inte hindra krig, men du kan stöda integrering och inkludering av människor som behöver hjälp.

Du kan föra en etisk, praktisk och mångsidig diskussion om varför och hur vi tacklar problemen.

Företag våndas om trögheten att förändra sin verksamhet och inte sällan är det företagskulturens fel. Mig veterligen är humanister experter på kultur och är mer än kompetenta att fixa problemet.

Inom samma kretsar pratar man om ett ökat behov för emotionell intelligens – förståelse för andra och att kunna se saker ur deras perspektiv. Någonting humanister explicit utbildas för i flera år!

Vi lever i en tid då få av mänsklighetens problem inte är orsakade av människan själva. Eftersom källan till våra problem är människans handlingar är det naturligt att lösningen till dem också finns hos människovetenskaperna!

Som student inom humaniora finns det alltså många potentiella problem du kan inrikta dig på och du har friheten att göra det. Så gode humanist-to-be, nästa gång svärmor eller svärfar frågar vad du tänker göra efter studierna kan du med gott samvete svara: Rädda världen.